Nyår på båten

Riga

Skymning

Skansen

Jag vänsterprasslar

med Wordpress. Skojigt värre.  Det finns en massa olika themes och plugins och grejer. Det här temat "Elegant Grunge" är aningens för ungdomligt men jag gillar pappersfeelingen och när alla pages ligger synliga i högerspalt. Nu finns där några felkodade sidor...men föreslå gärna andra teman... Jag kan lätt byta utseende till iNove  eller tillbaka till Nishita.

En notering

Många tuggummituggande ute och far. Hårda käkar. Två fall av blariga mammor och arga döttrar. Jag älskar Hey Dolly!

God jul!

Nu bär det av norrut! Tack tomten för pyjamasbyxorna och Blue Velvet!

Ja, vem behöver en film?

Julstök med hopp

M:s julklapp

Tore Wretmans kokbok. Smörgåsbordets kapitel heter Första turen, Andra turen, Tredje turen.

Värsta kvinnan, c´est moi!

Shake your booty

Tryckfelsnisse var framme och ändrade shaka till shejka, vad det nu ska betyda.
Nu vet jag att flera läsare som ligger i framkant anser att de dansande älvorna tillhör FÖRRA julens begivenheter men jag som är långsam upptäckte dem inte förrän detta år. Här dansar några av mina arbetskamrater. Och här shakar min familj men säg inte att ni sett den filmen för de är missnöjda med bilderna...

Bebisrösten rules

För ett par år sedan ryckte jag till när den plötsligt kom ut ur en kvinnas mun. Kvinnan hade fin kostym, satt i styrelser med män, körde en SUV.
För mig var det chockartat. Allt det jag tidigare hade trott rasade samman

Vad hade jag trott? Ja, som en ung trodde jag exempelvis att om man vill vara en kvinna som tar plats i offentligheten ska man röka Camel utan filter, vara med killar och bära tunga saker, lyssna på Nina Simone och helst låta som henne, använda sitt magstöd med mera.

Jag minns till och med att vi medvetna unga damer på gymnasiet där jag gick- inte retade, det var vi för gamla för- men ojade oss över ett antal unga kvinnor i vår närhet som hade den. Vi tyckte synd om dem. Ibland kanske vi till och med kände förakt. De var dömda att bli hemmafruar och ha tråkiga liv. Trodde vi.

Nu tänker jag inte namedroppa men jag hör den ofta. Hos kvinnor i offentligheten med höga positioner. Själv övar jag mig genom att sjunga som Robyn.

Olles mamma

Bokbord

Drottningens chirurg. Stor stil.

Helgens syssla

Som nu ska paketeras och skickas till Fort Greene, Brooklyn.

Söndag

Lägesbeskrivning

-Var har du varit?
-Hos hororna.
-Var är du nu?
-Hos kopplerskorna.
-Vart ska du gå?
- Till dom döda- med lite dricka.

Det mest personliga  jag hittills fått ur mig tror jag. 

Skrivet 1993 på en toavägg på ett sjaskigt motell i Coney Island, New York. 

Läser Bruno K Öijers Svart som Silver. Sveriges störste poet som det står på hans hemsida. Anspråksfullheten inspirerar. Gnälligheten och bebisaktigheten irriterar. 

Men när ett du en råkall morgon driver sin yxa i himlen, bänder loss det ljusblå virket, sågar det och staplar det mot sitt bröst, då rockar gubben.

Läs även andra bloggar om Bruno K Öijer, poesi, dikt

Lars Nittves kolakakor

Kakorna jag bakade och bjöd museichefen på när han var hemma hos mig. Intervju kommer i nästa nummer av Vi. Det var Anne-Maries recept men jag hittar det inte nu....

Läs andra bloggar om Moderna Museet, Lars Nittve, konst, Tidningen Vi, Örnsberg, kolakakor, centrum, periferi

Tur för honom!

Jag kallar det inrättning. En inrättning nära mitt jobb. Där de folkvalda går in i bland för att---.

En trevlig dam driver stället. Vi brukar chitchatta. Sist jag var där passade jag på att fråga ut henne om riksdagsledamöterna och styrde osökt in samtalet på vissa vänsterpartisters klädstil (se foto) och undrade lite i förbifarten om hon kunde se vilket parti en riksdagsledamot tillhör.

-Nej, sa hon, det kan jag inte, de ser likadana ut och alla är väldigt trevliga, sa hon.

-Tur för dom, sa jag.

-Fast en gång...sa hon.

-Jaha...? sa jag.

-Då kom moderatledaren Bo Lundgren.  Och jag råkade vara ute för tillfället för jag var tvungen att springa till en annan inrättning runt hörnan. Så han fick stå och vänta ganska länge och när jag kom in här igen med andan i halsen var han fly förbannad och sa dumma grejer, sa hon.

-Fy bubblan, sa jag.

-Mmm, sa hon.

-Men sen nästa dag när jag skulle öppna så stod han utanför och kom in och bad om ursäkt, sa hon.

-Tur för honom, sa jag.

Tillägg: Jag läser Fishing in Utopia av Andrew Brown  Det är den som syns där bakom. Sorglig och klarsynt.

Människor jag kanske känner

Patek Phillipe, Älvsjö

Poesi är lättläst

Barnets längtan blir den vuxnes sorg.

Ur diktsamlingen: Dessa underbara stränder, förbi glidande

av Claes Andersson.
Morgonen är en utmärkt tid att läsa poesi.
Poeten Johan Jönsson intervjuas i DN i dag.
Poesi är lättläst, säger han.
Jag håller med.

(PS: Varför säger Johan Jönsson att han bor i Örnsberg när han bor i Aspudden? Jag bor i Örnsberg men brukar säga att jag bor i Aspudden för att det är mer känt. DS)

Läs andra bloggar om johan jönsson, claes andersson, poesi, aspudden, örnsberg, sorg, längtan

Best of Jenny Morelli II

Bloggen fyller 100 000 besökare i dag. Jag har redan skrivit Best of Jenny Morelli I så här kommer BOJM II. Texten om inåtbuktade ledsna underliv håller fortfarande tycker jag nog och den här om min mans förra tjejs framgångsrika bok känns väldigt aktuell trots uteblivet pris. Likaså denna text om byxor som ställer till problem för journalistisk trovärdighet och den om medlidsamma syrianska grannfruar som kommer med bröd.

Det har hunnit bli en hel del texter om pengar eftersom jag ännu inte gett upp den romantiska föreställningen om diktsamlingen som ska förändra ert sätt att se på världen.
I den sorgliga Ung, bakis, blonderad och tjock återvänder jag till caféet där jag skrev delar av Som hör boskapen till och här lanseras en tes om att författarna hålls gisslan.
Vill man veta hur det låter när en kvinna med Wernicke-afasi talar är denna text upplysande och under en period när det kom fel slags besökare hit drev jag olika kampanjer för att skrämma bort dem varvid jag bland annat publicerade ett stort antal blondinskämt. Kampanjen lyckades. Besöksantalet sjönk rejält.
Här jagar jag böcker på Akademibokhandeln och manövreras bort från Ekonomihyllorna där jag vill vara till Esoterica. Här jämförs Nietzsche med Jan Guillou . Här lyssnar jag på min egen röst på band och känner skammens rodnad.
Här och här jagar jag chefer och här verkar det vara någon som varit dum och uteslutande. I Paranoia please tror jag mig motarbetas av det litterära etablissemanget och här går det riktigt vilt till hemma vid köksbordet.
Socialdemokraternas prestation i nästa val och hur de förhåller sig till hyresrätten och icke-ägande återkommer jag till med jämna mellanrum.
Dessutom kan man fördjupa sig i texter om prasslande damer på Kulturhuset, se bilder från min spontana stalking av PO Enqvist, fundera över om det stämmer att Enbär stöter på fyra kryddor eller om det är rätt böcker i den hopsamlade kanon som skapades i en önskan att bilda min tonårsdotter. Kasper och jag har varit på en hel del upptåg genom åren. Bland annat på fest med konsteliten på Hudiksvallsgatan, men då kände vi oss bortkomna. Men tillsammans med Lars Tunbjörk på Moderna Museet mår vi bättre.Här spexar Kasper i kylen och här diggar han till Elton John.
Varför inte andra författare ligger sysslolösa i solen och vad Michel Onfray har att säga om religion går att ta reda på här från en brygga på Runmarö. Mina paintbrushperioder kommer och går. Som nu och nu och här med en kräkande giraff som jag tror får avsluta dagens summering.

Andra bloggar om journalistik, syrianer, grannar, pengar, diktsamlingar, poesi, ungdom, fetma, bakfylla, Wenickeafasi, blondinskämt, Akademibokhandeln, Nietzsche, Jan Guillou, skam, paranoia, chefer, fia med knuff, socialdemokratin, valet 2010, hyresrätten, allmännyttan, tvångstankar, PO Enquist, kanon, tonåringar, konst, Lars Tunbjörk, Moderna Museet, Elton John, Michel Onfray, ateism, Runmarö, författare, paintbrush

Fina flaskor

Men det får vara...för i dag.

Olles tomte

Vinet

Dukning pågår

Matthew Draper

Samma galleri. Samma förnamn.

Matthew McCaslin

På Brändström

Skrivande killar 2009- vem ska bort?

Andra bloggar om David Lagerkrantz, Carl-Johan Vallgren, Carlos Ruiz Safrón, Christopher O´Regan, litteratur, 2009, författare

Lussebröden

Psykopati

Jag läser om psykopater i New Yorker.
Eskimåerna kallar dem kunlangeta och puttar dem i plurret när ingen ser.

Minns ett psykopattest som var populärt att maila runt till vänner och bekanta för ett par år sedan:

Det var en gång en kvinna. När hon var på sin mors begravning mötte hon en man som hon inte kände. Hon tyckte att den här mannen var helt underbar. En drömprins. Hon blev kär men frågade aldrig efter hans telefonnummer och kunde därför inte hitta honom.
Några dagar senare dödade kvinnan sin egen syster.

Vad var hennes motiv?

Om man svarar SNABBT och RÄTT på denna fråga är man en psykopat. (Se kommentar för svar)

Sedan står det i texten att psykopater är bra på att härma känslor och det vet jag vad det är...och jag börjar faktiskt känna mig som en psykopat så jag lägger texten åt sidan en stund och börjar i stället tänka på att det finns hur många exempel som helst på att kvinnor med bebisröster alltid når framgång.

Men det blir en annan bloggtext...

Lotta Lagercrantz, Konstakademin

Snart julfest

Självporträtt med klocka

Jan Liljeqvist på Konstakademin

Frågor men inga svar

Varför mailar inte syrran, varför är det 20 minuter kvar till lunch, var är ingemar, var ska vi äta? varför mailar inte Abbe, varför svarar inte BL, varför svarar inte LN, vem ska jag intervjua i nästa nummer? varför blev jag inte lika snygg i håret som i New York, hur ska mp3-filerna låta på dansgolvet nästa torsdag, vad ska Maria och jag hitta på i kväll...?

Cigaretten

Olles version...men här hittar vi en cigarett som en kille slängt...

Mognadsprocessen

Förr och nu. Samma mamma, samma park, samma gungor. Självporträtt 1998 och 2008.

Ljusare i dag

Riddarfjärden

Olfaktion

I Vårbergs Centrum letade jag tyg.
Köpte nästan ett dockskåp för 50 kronor.
Tunnelbana mot stan igen.

Hittade en sittplats bredvid tre män.

Tog upp Elfriede Jelinek.
Så kom lukten.

Jag har känt den förr:
I studentkorridoren på Lappkärrsberget i Frescati.
I rummen på bostadshotellet i Nybohov, Liljeholmen.
I salarna i hovrätten.

Lukten av ensam man långt borta hemifrån.

Den är söt och stickig och samtidigt sur.
En gång i tiden gick jag på date med en man som luktade så.
Det blev bara en gång.
Jag kunde inte hantera en så stor ensamhet.


Olfaktion har jag skrivit dikt om tidigare, i SHBT.

Dammsuga diktsamlingar

Rikard Palm

Jag brukar vara restriktiv med att delta i grupper men "Rädda Rikard Palm"-gruppen känns helt rätt. Särskilt efter att ha sett dessa snuttar. (2700 personer har gått med sedan i går)

Sött, surt, starkt

Så där ja, chefen bloggar igen. Hon  kör samma tema som vanligt, dvs att jag är sträng, att jag piskar bloggarna på redaktionen osv, men det funkar tycker jag. När M kommer hem (typ nu och då slutar jag blogga) tänker jag be om en drink med ingefärsvodka (citronvodka som dragit ett par veckor med färsk ingefära i), limoncello (som vi fick i present av K för en massa år sedan och aldrig använt) och pressad citron. Receptet är från Gondolen. Drinken är toppen. Det sura möter det starka möter det söta. Nu hörs det nycklar i dörren. Ajöss.

Millenium

spelas in här

Frukost med Bonnier Fakta

En lycklig plats

Min dikt "Hennes mun var en lycklig plats" om att nuet är evighetens lillasyster används på prästseminarier. Jag blev väldigt glad över detta.
Att den används!
Gud tror jag dessvärre inte på, men evigheten gillar jag.
Och nuet.

Nytt glitter

Jag gör allt för att slippa skriva. Går och sminkar mig. Deadline om en timme...

Första snön

Vi sitter kvar i bilen i Stockholms Chinatown dvs Olof Palme-kvarteren. M jagar ingredienter till en sås som Lisa F-W lärt honom.

Yes sir!

"Detta är rena poesin"


Läs även andra bloggar om Fallout 3, spel, poesi

Mattans baksida

Vi har ju mattans framsida, kunde folk säga till Kolb. De tänkte på Prousts roman.  Varför skall vi titta på baksidan? Kolb visste. På baksidan syns färgerna, garnet och knutarna tydligare. Sara Danius om Proust Brev i Urval.

Senapen och den fria viljan

En bra text om våra skenbara valmöjligheter skrev Kajsa Ekis Ekman i DN i helgen. Tankegångarna ger mig anledning att läsa om den gamla artikeln om ketchup, senap och smakteknologi som förändrade mitt sätt att se på journalistik och som jag bloggat om av det ena eller det andra skälet. 

Skenbara valmöjligheter, ja. Visst är det så vi föräldrar jobbar: mina barn får sällan bestämma vad de vill äta till middag- däremot får de ofta välja mellan svart eller röd mössa, Snövit eller E.T, korv eller köttbullar. Då blir de nöjda. Som om de tagit ett viktigt beslut, besitter en fri vilja.
Vad gäller demokratin överlåter jag gärna frågan till någon med mer tid och kompetens. Finns det något alternativ till den politiska pragmatism som både socialdemokraterna och moderaterna bedriver? Inte vet jag.
Ekman refererade för övrig till boken Nudge som jag nu genast! Bums! vill läsa.

Those were the days

Han hade en liten fotoaffär på Söder i kvarteren jag bodde från 1984 och framåt. Där kunde man köpa hemrullad sv/vit film billigt (400 ASA). Han hade ETC-cred och förmodligen Christer Strömholm bilder i fönstret. Jag tyckte att han var rätt tjusig även om han var minst ett decennium äldre än jag och rätt så överlägsen. 

För ett par år sedan var jag i krokarna med digitalkamera-tankar och tänkte att han kunde vara en bra person att fråga om råd. När jag kom in började han dissa hela digitalkamerehysterin men visade sedan EN kamera som han sa att man skulle satsa på. Jag minns inte exakt vad, men den var dyr och jag hade några tekniska invändningar. Då  blev han fly förbannad och bad mig lämna butiken vilket jag gladeligen gjorde. 

"Har du verkligen råd att vara så här otrevlig gubbe, minns jag att jag tänkte". 

Sedan dess har jag förstås inte varit där. 

Jag vet inte om han bommat igen. 

Och vem vet, han kanske har råd att vara otrevlig. 

För oss andra är flexibilitet viktigt. 

Särskilt i föränderliga tider. 

Det finns en pjäs som handlar om en hyllad europeisk manusförfattare som flyttar till New York och går under. Hans fru överlever dock. Eftersom hon är förändringsbenägen.

PS ETC var en svensk tidskrift grundad 1978 som utmärkte sig med radikala ståndpunkter och ofta okonventionell layout. Tidskriften startades av bland andra Johan Ehrenberg. DS

Bloggtexten kontra artikeln

På torsdag talar jag på temat "varför jag bloggar" på Garbo Reportage på Söder, alla får komma (tror jag) men maila ana (snabela)udovic.se för säkerhets skull. Redan i dag kom jag på några fördelar med bloggtexten framför tidningstexten: 

Den får vara hur lång eller kort den vill och är inte styrd av tidningens behov av ett visst antal tecken. Den kan börja med ett tema och sluta med ett helt annat. Tex börja med demokrati och sluta med en korvgryta eller börja med Nietzsche och sluta med att det stormar in barn.

Den blir ofta bäst när man inte har en plan utan bara börjar skriva....
Nu måste jag febrig och dan släpa mig tillbaka till sängen och läsa fantastiska Bära Bud av Håkan Bravinger.  Även Mordet i Amsterdam av Ian Buruma tokrekommenderas.

Jenny Morelli RIP

Tack Ana för stickrecept, nu blir jag fin till bröllopet i eftermiddag. (15 stickor, 1, 5 meter lång, ca 24 maskor bred...)

X-XX

Jag var vildare.

Men du hade en skarpare kniv.

Du fick ut slurpet ur mitt tänkande.

Jag kan sakna dig för det.

Nu skrapar jag själv.

Beas nya klocka

Blingbling från Egypten.

Apan heter Gogo

Bor i Aspudden

Börje Salming i Metro

Väl rutet, Kullenberg

Läste nyligen Anette Kullenbergs arga artikel i Aftonbladet om den svenska mediebevakningen av USA-valet och instämmer i allt. Journalister går i flock och flyger glatt över till USA för att intervjua varandra och festa.  Har ej hittat hennes text på nätet än men fann denna gamla bloggtext där hon i sin tur prisar Leif Schulman, tv-krönikör på Se&Hör.  

Enligt min källa har många av de svenska tevereportrarna tillbringat tiden i USA med att sitta på sina hotellrum och glo på CNN. En stor redaktion på SVT hade 2 nattanställda när det det var val härhemma och 5 nattanställda under det AMERIKANSKA valet. 

Vad heter Tysklands förbundskansler? 

När är det val där? 

Vet någon hur tysk demokrati påverkar svensk?

Eller norsk, dansk?

eller EU, gubevars.

Eller varför inte låta någon reporter skriva om hur rika grundarna av Kunskapsskolan lyckats bli på den svenska (skol)modellen?

Gissa mitt ursprung

Det här är resterna av de grönsilvriga American Apparel-latexbyxorna inköpta för 350 kronor. Tvättade i 40 grader och sedan torktumlade.

100 dollar haircut

Jag var för ovanlighetens skull snygg i håret efter en 100 dollar haircut i Soho. Inom loppet av en halvtimme blev jag utbjuden 2 gånger av vilt främmande män.
Men i stället gick jag till New Yorker- festivalen för att lyssna på Ian Frazier och Mark Singer som höll ett seminarium om hur man skriver roligt (man ska förvirra läsarna mer och till exempel låta tyskar anfalla i tredje stycket.)
Det hela var mycket intressant. Efteråt fick publiken ställa frågor. 

Jag var tyst men bredvid mig satt en kvinnlig journaliststudent som frågade:
"Varför är det så få kvinnor som skriver roligt?"
På detta svarade Mark Singer:
"Jag förstår inte frågan: jag känner bara roliga kvinnor!"
Varvid publiken skrattade jättemycket och hon som frågat framstod som dum.
Ian Frazier tog frågan på större allvar, nämnde att hans dotter funderat i samma banor och sa sedan något att humor är en "grabbgrej", det är unga män som tävlar verbalt med varandra, övar sig....osv"
Efteråt ville jag (min vana trogen) visa respekt. Jag hade ändå rest 10 000 mil. Studentskan stod i samma kö.
Jag såg i ögonvrån hur NÖJD Mark Singer var över att det stod en nyklippt blondin och lydigt väntade på att få skaka hans hand. När det var min tur välkomnade han mig med hela den amerikanske mannens arsenal av artighetsfraser.  Förnöjsamheten blev sedan total när jag prisade både programmet och hans begåvning.

Men sedan kunde jag inte låta bli att påpeka att det låg något i den unga tjejens fråga. Han frös tilll, hela kroppspråket förändrades när det plötsligt kom ett ifrågasättande från blondinens mun.

"Vad skulle jag ha svarat då? sa han.
"Inte vet jag men frågan är bra, och att vi är tråkiga kanske har sina evolutionära skäl: vi får ju inte ligga mer bara för att vi är roliga." sa jag.
Och jävlar i min dal vad ful jag blev i samma sekund jag sa detta. Singer avbröt alla tidigare framstötar. 

Och själv fick jag en påminnelse om varför jag aldrig funkat med amerikanska män: 

De älskar mig genast men alltid av fel anledning.
Så jag vände mig också om och fortsatte samtalet med den äldre, Ian Frazier.
Det blev ett bra samtal.
Och journaliststudentskan är min nya kompis.
Hon skickar artiklar om kvinnor och humor till mig.

Andra bloggar om Mark Singer, Ian Frazier, humor, blondiner,

Klädskaparna är de nya poeterna

 Efter att ha läst tusen intervjuer med en "ny svensk ung spännande designer med internationell karriär" går det sakta upp för mig att det är klädskaparna som är de nya poeterna. Yta är allt. Innehåll inget.  Men även jag har ett klädmärke.  Tanken är att ovanstående lappar sys fast på alla mina kläder. När de sedan sprids på Myrorna och Små Smulor kommer det att finnas små obetydliga spår kvar av mig bland lumporna. Som med dikter.  Jag gillar rörelse.

Andra bloggar om design, poesi, jenny morelli, RIP

Vad jag läser:

Late Bloomers av Malcolm Gladwell bådar gott. 

O målar och har tappat sin första tand. 

Snart kommer V och MM och M med mat.

Vi laddar inför Halloween

Jag kanske skulle ta och skriva något... men vet inte riktigt vad...
Ingemar koncentrerar sig, han skriver en uppsats om genteknik säger han när jag frågar.
Jens Liljestrand fick Tidningen Vi:s litteraturpris, jag har inte läst hans böcker ännu men den här novellen Anthem bådar väldigt gott.

Själv måste jag fara runt på cykel i dag, göra research, läsa och luncha med konstnärer vilket jag alltid med stor glädje gör.
Nu går jag och hämtar kaffe. Ajöss.



Andra bloggar om Jens Liljestrand, Tidningen Vi, litteratur, halloween

Beautiful Katamari

Så där. Precis beställt spelet på webhallen för 399:-. Detta är Tim Shafers favoritspel. När jag var i New York nyligen gick jag förbi American Folk art museum och slog mig i slang med tjejen i presentbutiken. Jag föreslog att de skulle sälja Grim Fandango där. Spelets estetik bygger verkligen på amerikansk folkkonsttradition och hon höll med. Sedan påminde hon mig om att jag måste  spela BK. Nu har vi ingen xbox men det har V hos sin pappa så planen är att jag kommer hänga mer där (P, du läser väl inte min blogg men det är alltså planen.)


PS Ni som haft glädjen att spela världens bästa dataspel Psychonauts: visst är det lite cirkusslaktarpappan över karaktären här ovan? DS


Läs även andra bloggar om beautiful katamari, tim shafer, grim fandango, psychonauts, dataspel, xbox, spel

Kasper går loss på Elton John

Rädslan

Processen vi genomgått
handlar i första hand om att vi eliminerat den.
Det är i princip möjligt att i vår del av världen
gå från vagga till grav utan att känna den.

Somliga måste bli sinnesjuka.

Jenny the webmaster