fredag 31 oktober 2008

100 dollar haircut

Jag var för ovanlighetens skull snygg i håret efter en 100 dollar haircut i Soho. Inom loppet av en halvtimme blev jag utbjuden 2 gånger av vilt främmande män.
Men i stället gick jag till New Yorker- festivalen för att lyssna på Ian Frazier och Mark Singer som höll ett seminarium om hur man skriver roligt (man ska förvirra läsarna mer och till exempel låta tyskar anfalla i tredje stycket.)
Det hela var mycket intressant. Efteråt fick publiken ställa frågor. 
Jag var tyst men bredvid mig satt en kvinnlig journaliststudent som frågade:
"Varför är det så få kvinnor som skriver roligt?"
På detta svarade Mark Singer:
"Jag förstår inte frågan: jag känner bara roliga kvinnor!"
Varvid publiken skrattade jättemycket och hon som frågat framstod som dum.
Ian Frazier tog frågan på större allvar, nämnde att hans dotter funderat i samma banor och sa sedan något att humor är en "grabbgrej", det är unga män som tävlar verbalt med varandra, övar sig....osv"
Efteråt ville jag (min vana trogen) visa respekt. Jag hade ändå rest 10 000 mil. Studentskan stod i samma kö.
Jag såg i ögonvrån hur NÖJD Mark Singer var över att det stod en nyklippt blondin och lydigt väntade på att få skaka hans hand. När det var min tur välkomnade han mig med hela den amerikanske mannens arsenal av artighetsfraser.  Förnöjsamheten blev sedan total när jag prisade både programmet och hans begåvning.
Men sedan kunde jag inte låta bli att påpeka att det låg något i den unga tjejens fråga. Han frös tilll, hela kroppspråket förändrades när det plötsligt kom ett ifrågasättande från blondinens mun.
"Vad skulle jag ha svarat då? sa han.
"Inte vet jag men frågan är bra, och att vi är tråkiga kanske har sina evolutionära skäl: vi får ju inte ligga mer bara för att vi är roliga." sa jag.
Och jävlar i min dal vad ful jag blev i samma sekund jag sa detta. Singer avbröt alla tidigare framstötar. 
Och själv fick jag en påminnelse om varför jag aldrig funkat med amerikanska män: 
De älskar mig genast men alltid av fel anledning.
Så jag vände mig också om och fortsatte samtalet med den äldre, Ian Frazier.
Det blev ett bra samtal.
Och journaliststudentskan är min nya kompis.
Hon skickar artiklar om kvinnor och humor till mig.


Andra bloggar om , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant. När jag tänker tillbaka så har jag känt (och känner) jättemånga par där mannen beskrivs som en skämtare, lustigkurre eller en som har "glimten i ögat", men nästan inga där kvinnan beskrivs som den roligare av de två. Inte ens när hon är det.

Det är för övrigt väldigt ont om kvinnliga slackers också.

Jenny Morelli sa...

så sant...kvinnliga slackers är ovanliga...i alla fall i min bransch..

jag tror marks definition på en rolig kvinna är en som skrattar åt HANS skämt...

Johan Norberg sa...

Du läser väl Vanity Fair?
http://www.vanityfair.com/culture/features/2008/04/funnygirls200804

Jenny Morelli sa...

vanity fair artikeln var en av dem min nya studentkompis skickade, jag hade inte läst den, nu har jag det...