fredag 23 augusti 2019

Det är som det är och det blir som det blir

-Hur mår du? Du har haft något problem med magen väl?
-Jag mår ok, jo jag har ju problem, opererat mig och går på cellgifter.
-Inget kul. Jag hade ju bröstcancer, det är därför det ena bröstet är mindre än det andra.
-Jo, jag minns det. Men du slapp cellgifter, det är bra!
-Jo.
-Annas pappa, vet du hur många cellgiftsbehandlingar han fick?
-Nej.
-Över 100!
-Jösses! Och du?
-Två, har fyra kvar denna omgång.
-Men du mår bra?
-Jag mår bra, lite trött bara. Och håret är borta. Men det växer ju ut igen.
-Ja, det gör det. Bra att du mår bra.
-Ja. Det är som det är och det blir som det blir.
-Precis! Förresten, jag har skrivit upp något jag skulle säga när du kom. Vänta...jo, när jag dör vill jag ha en annons i både SVD och DN och mitt flicknamn ska stå med.
-Ok, det fixar vi.
-Och så får ni höra av er till NN, hon har varken DN eller SVD.
-Ok, det ska vi göra. Men du förstår att det finns en risk att jag dör före dig...
-Nej usch. Barn får inte dö före föräldrar. 
-Det hoppas jag inte men bara så att du vet. Men vi fixar med annonsen.
-Men å andra sidan vill jag inte att någon av er ska sitta så här som jag gör nu...
-Nej precis.

Att läsa" K"

Hon saknar de gamla i akademin, de som såg henne som den unga kvinnliga begåvningen. Allt var bättre förr. Lilla K. Förmer är bara förnamnet. Men också briljant. Ovan vid konkurrens. Sara Danius och Sara Stridsberg är också briljanta, varför är de inte vänner? En tragedi att vissa kvinnor har svårt för lagspel. De lämnade SA alla tre.

Hon skriver "K" i en verklig kris och texten berör mig. Hon lutar sig mot Birgitta Trotzig och Simone Weil som sina litterära "mödrar". Marguerite Duras är inte direkt en "mamma" men hon är också med i teamet K. Med flera. Jo visst kan man ha synpunkter på att hon jämför sin förföljelse med judeförföljelse och med Almqvist och Strindberg, men kom igen, hon lutar sig mot de hon kan luta sig mot. Hon är i kris.

Om duet i texten alltid är JC prickar han in henne bra genom att säga: "Du tror dig vara allt. Kung, jag menar drottning i din värld". Hon verkar inte inse inte vilken makt hon har i världen "därute" eller rättare sagt "därnere".

Att hon blir oerhört stolt över att få Nordiska Rådets pris är tydligt samtidigt som hon säger sig inte förstå sig på tävlingar. Och hon är VÄLDIGT säker på att alla vill peta ned henne från tronen. Konspirationen på DN, de mediokra, hopen, megärorna...(Jag var tvungen att googla vem som var nominerad till Nordiska Rådets pris samma år. Debutanten Tom Malmquist...skulle han vara en fiende...?)

Och hon går aldrig nära den fråga man vill ställa: Vad har du för killsmak, K? Alla dessa kvinnor som hennes man haft sex med och/eller varit fysiskt påträngande med på sitt Billy Buttiga vis, hur har det påverkat henne? Jag var också frankofil som tonåring, kunde killen franska så dög han. Men samtidigt: självklart får hon älska vem hon vill och jag tycker att hon beskriver sin kärlek vackert. Hon påminner om Mio i Mio min Mio som är trött på att höra att hans far är en slusk. Han är ingen slusk, han är en konung! Och hennes JC har inte våldtagit någon. (Jag har för övrigt läst domen och har också mina tvivel om hans skuld.)

K är skriven efter det att kulturministern använt ordet Äckel när hon tänker på JC. Degueulasse. Det är rätt magstarkt.

Undrar om hon (precis som jag) haft Carl Johan Malmberg som lärare i filmvetenskap. Pasolini finns med och Himmel över Berlin, Stalker refererar hon till på samma sätt jag gjorde tidigt nittiotal. Als das kind ein kind war. Hon använder sig även av Reskamraten av HC Andersen, jag måste läsa den för att förstå varför. En ond saga.

Författaren till "K" är en sådan jag under en period försökte (?) bli men egentligen aldrig ville (?) eller kunde (?) bli på grund av för vulgär: jag gillar gatan för mycket. Hennes dikter säger mig oftast: "Hej, jag är ett fint konstverk med rätt referenser och fin rytm, du ska beundra mig." Hon LUTAR sig mot litteraturen men hon bröstar sig inte upp över den på det där sättet som gör att jag blir lycklig.

Hon kallar Mare Kandre ett geni (nåja, snillrik). Men Mare hade humorn och bubblet. Mare var inte rädd att skita ned sig. KF spritter inte. Att tornet rasat kan nog bara vara bra hennes framtida konstnärskap. Det är rätt roligt härnere, trots allt.

torsdag 15 augusti 2019

Vad jag hittills snappat upp om C


Häxkvasten på björken kan man kalla för en tumör om man vill men den ställer inte problem för trädet på samma sätt som den skulle göra i fall den satt på människan eller djuret. Växter har nämligen inget blodomlopp som cancercellerna kan fara runt i. En stor kropp borde få cancer oftare än en kort eftersom den har fler celler och risken för mutation i någon av cellerna borde vara större. Men elefanter får nästan aldrig cancer och en viss sorts valar får väldigt sällan cancer fast de borde. Cancer är sedan gammalt. Innan syret fanns på jorden i några större mängder och innan könskromosomerna hade cellerna andra strategier för att få oändligt liv. Det kan vara denna urgamla strategi som är cancer. En cell som blir cancerogen kan alltså vara en cell som återgår till ett "safe mode", en gammal metod för överlevnad. De som tror på denna teori använder syre för att döda cancercellerna. Cellerna verkar inte gilla det.