En bra text om våra skenbara valmöjligheter skrev Kajsa Ekis Ekman i DN i helgen. Tankegångarna ger mig anledning att läsa om den gamla artikeln om ketchup, senap och smakteknologi som förändrade mitt sätt att se på journalistik och som jag bloggat om av det ena eller det andra skälet.
Skenbara valmöjligheter, ja. Visst är det så vi föräldrar jobbar: mina barn får sällan bestämma vad de vill äta till middag- däremot får de ofta välja mellan svart eller röd mössa, Snövit eller E.T, korv eller köttbullar. Då blir de nöjda. Som om de tagit ett viktigt beslut, besitter en fri vilja.
Vad gäller demokratin överlåter jag gärna frågan till någon med mer tid och kompetens. Finns det något alternativ till den politiska pragmatism som både socialdemokraterna och moderaterna bedriver? Inte vet jag.
Ekman refererade för övrig till boken Nudge som jag nu genast! Bums! vill läsa.
3 kommentarer:
Mina barn får aldrig välja mellan röd eller vit mössa. De blir skitstressade av sådana val. Den friheten är en chimär tror jag. Frihet är väl en dag med så lite val som möjligt, även för barn... tror jag.
utgångspunkten är ju att den är en chimär och att kidsen (medborgarna) INTE ges valmöjligheten "mössa" eller "inte mössa" - det vill säga det "riktiga" valet.
Jösses! dina barn vill inte bestämma- grattis säger jag! Och själv vet jag inte alls vad frihet är...
En säljchef lärde mig att när man ska sälja prenumerationer i en mässmonter så frågar man "vill du prenumerera tre månader eller ett helt år?" Aldrig föra in ett "nej tack" som alternativ.
Amplitud är intressant, men skiljer det sig nämnvärt från begrepp/tankesätt som "helheten är större än summan av delarna" och "delarna gifter sig"?
Fast liknelsen med pianospelet är väldigt bra.
Skicka en kommentar