Olfaktion

I Vårbergs Centrum letade jag tyg.
Köpte nästan ett dockskåp för 50 kronor.
Tunnelbana mot stan igen.

Hittade en sittplats bredvid tre män.

Tog upp Elfriede Jelinek.
Så kom lukten.

Jag har känt den förr:
I studentkorridoren på Lappkärrsberget i Frescati.
I rummen på bostadshotellet i Nybohov, Liljeholmen.
I salarna i hovrätten.

Lukten av ensam man långt borta hemifrån.

Den är söt och stickig och samtidigt sur.
En gång i tiden gick jag på date med en man som luktade så.
Det blev bara en gång.
Jag kunde inte hantera en så stor ensamhet.


Olfaktion har jag skrivit dikt om tidigare, i SHBT.