-Hos hororna.
-Var är du nu?
-Hos kopplerskorna.
-Vart ska du gå?
- Till dom döda- med lite dricka.
Det mest personliga jag hittills fått ur mig tror jag.
Skrivet 1993 på en toavägg på ett sjaskigt motell i Coney Island, New York.
Läser Bruno K Öijers Svart som Silver. Sveriges störste poet som det står på hans hemsida. Anspråksfullheten inspirerar. Gnälligheten och bebisaktigheten irriterar.
Men när ett du en råkall morgon driver sin yxa i himlen, bänder loss det ljusblå virket, sågar det och staplar det mot sitt bröst, då rockar gubben.
Läs även andra bloggar om Bruno K Öijer, poesi, dikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar