Ja, man kan säga att det är ett slags pulserande gröt i vilket inget går att tyda. Det ingår i en rörelse människan inte kan påverka. Vi virvlar i det. Det föregår vårt tänkande. Jag tror inte ens att det har färg. Det vilda kan inte förvärvas genom överenskommelse. Det vilda har inget mål och kan inte heller besvärjas med samhällsbygge. Vi besvärjer det med olika typer av hybris: ekologiskt tänkande, sång, hållbar utveckling, solidaritet med mera.
Det vettlösa vilda fnissar dock inte åt oss, vilket man kan kanske kan tro. Det är bara där. Man kan under sin korta domesticerade levnad försöka föreställa sig hur det framtida vildas organismer väljer att formulera sig. Jag tror på kommunikation genom skälvningar, lukter, möjligtvist biologiska ljusshower.
1 kommentar:
Jag tror att boken The world without us behandlar det där till viss del.
Skicka en kommentar