I skogen är det vitt och alldeles tyst. Djurspår i snön och en och annan människas stövelavtryck. Med jämna mellanrum syns gula fläckar i snön som hundar lämnat efter sig. Vad berättar egentligen dessa pölar, vad bär de på för information? Här har jag gått, jag är på väg hitåt, jag känner sig, jag tänker så, jag har ätit det, jag är farlig, parningsbenägen, snäll...O har feber och får te med citron. A handlar. V badar i Atlanten. A ber om pengar och ska fira nyår i staden. Jag funderar över nyårslöften. Leva närmare mig själv, känna mer, bli mer närvarande, gå på teckningskurs, möbelsnickerikurs? Facebooka mindre och skriva mer?
Har skrivit dagbok med svart penna denna vecka och märker att mitt språk vet mer än jag. Det föder en egen berättelse som är större än den jag tror jag bär på (Ja, min självbild är en grönsaks!) Men när språket strömmar ur handen genom pennan är det som att någon annan för. Särskilt tydligt blir det när jag läser saker jag skrivit tidigare. Jag vet inte vem personen är längre. Jag glömmer allt.
Här har jag gått, jag är på väg hitåt, jag känner si, jag tänker så.
4 kommentarer:
Vilka vackra bilder på Kvarnåkra. Är det en RÄV? man ser i snön?. Det har blivit så himla fint. Gott Nytt År från isapisa
Jag minns från tiden när jag fortfarande skrev för hand, att tankarna liksom hann komma medan man skrev.
När jag knackar på tangentbordet går det ibland så snabbt att jag liksom måste stanna upp och tänka, och faktiskt oftare tappa tråden, medan handskrivandet var mer organiskt och i takt med mitt huvud.
Gott nytt år förresten!
Jag har många gånger tänkt att jag ska bli mer analog, det är bättre. Varje gång jag är ute och reser skriver jag i analoga dagboken istället och ett stort lugn kommer. Gott nytt år!
Skicka en kommentar