Läser om "
Är svensken en människa" av Henrik Berggren och Lars Trädgårdh och fastnar för raderna om att den svenska genusordningen i första hand har frigjort
mannen- inte kvinnan. Statsindividualismen som varit rådande sedan andra världskriget har befriat mannen från hans traditionella roll som familjens överhuvud och försörjare men knappast lett fram till att göra kvinnor och män mer jämställda. Författarna ser sig skymta ett nytt mansideal "som inte är förknippat till ett förpliktigande faderskap men som behållit de privilegier som var det gamla patriarkets."
Plötsligt ser jag detta moderna mansideal precis överallt: I Karl Ove Knausgård, i Dexter, i Felix Herngrens gestalt i Solsidan och i Keith Richards, den gamle rockräven som bevisligen inte betalat något pris alls för det sätt han har valt att leva sitt liv. Patriarken är död, länge leve pojkmannen och hans kompisar.
Kvinnan, enligt Berggren och Trädgårdh, knotar på i ekorrhjulet precis som hon gjorde för hundra år sedan.
3 kommentarer:
Det är en av mina favoritböcker. Jag fick så mycket insikter om vad som format mig och min släkt när jag läste den.
Shit den måste jag läsa. Läggs till högen av borde-och-vill-läsa-böcker.
Å, perfekt tanke att ha i bakhuvudet när jag precis ska läsa Knausgård. Sen ska jag läsa den boken du pratar om.
Skicka en kommentar