Mina barn hör inte dåligt.
Men det gjorde inte jag heller förrän jag blev över trettio.
Lågmälda och blyga personer med väna röster har jag svårt att höra.
Men arga människor går bra och berusade.
Och människor med magstöd och konsonanter.
Danskar är svårast.
Amerikaner lättast.
Mina kryckor är vad jag ser.
Hur jag uppfattar tonfall, vilka klanger som finns i rösten, vilken energi som finns.
Vilket kroppsspråk har den jag kommunicerar med?
Hur låter den på rösten?
Jag är även beroende av andra människors välvilja att fylla i när jag missar ett namn eller ett ord. Jag är beroende av snällhet.
Jag har INGEN handikappidentiet.
Har fått skäll av en psykolog för det.