Jag var på ett översättarseminarium med poeter. Vi var en tio, tolv personer. Alla presenterade sig, kort och koncist; "hej jag heter det och det och skriver det och det".
När turen kom till den äldre arabiska poetens talade han helt oavbrutet i 10-15 minuter. Jag satt och knöt händerna under bordet. Vem i hela fridens namn har intalat det där subjektet att vi andra subjekt vill höra på honom så här länge? Vi är inte här för att lyssna på hans långa och tråkiga monolog.
Hörde av en journalistkollega som var på Grand Hotel förra veckan att Brasiliens president Lula da Silva hade gjort något liknande efter Fredrik Reinfeldts och José Manuel Barroso korta anföranden..han pratade i 45, 50 minuter och sa i princip samma sak om och om igen: jag är bra, jag är bra.
Hörde av en journalistkollega som var på Grand Hotel förra veckan att Brasiliens president Lula da Silva hade gjort något liknande efter Fredrik Reinfeldts och José Manuel Barroso korta anföranden..han pratade i 45, 50 minuter och sa i princip samma sak om och om igen: jag är bra, jag är bra.
Ranelid kommer ofta upp på tapeten när man börjar tala om grandiositet, däremot är det väldigt få kvinnor som får epitetet, i skrivande stund kommer jag inte på en enda. Gud nåde den kvinna som hyser en grandios självbild, så brukar det låta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar