Morgon på norra hemisfären

Det är sol ute men vi organismer på norra hemisfären gör oss redo för mörkret. Men nu är det alltså sol. Tänker på poeten som såg sig själv som profet. Kommer aldrig hemfalla åt sådant. Att hålla långa tradiga monologer om hur livet är, känns så 1900-tal.

Varför anses han så bra? Varför står han på scen och inte jag? Att ta sig själv på ett sådant allvar är att misskänna sin ringa roll i världen. Min självbild pendlar förvisso mellan centralgestalt och hangaround men båda känslorna är lika gemytliga.
På väg till Moderna museet. Ok Samtidskonsten, här kommer jag.

Vad jag var bra på?

Att mingla.