Däremot har jag genom att läsa till exempel journalisterna Niclas Orrenius och Maciej Zarembas exemplariska rapportering förstått och kan ta in känslan av hot och oro som den av globaliseringen missgynnade grupp som röstar på Sverigedemokraterna uppenbarligen känner. Nationalism och folkhemsnostalgi är halmstrån att gripa efter i en extremt föränderlig värld. Det är väl inte så märkligt att även vissa svenskar hemfallit åt dessa fenomen när de existerar i varje kultur i hela världen. (I USA beskylls ofta Demos för att vara protektionistiskt, rasistiskt och konservativt.) Den svenska demokratin har misslyckats med att ta den rädslan och oron på allvar och inte kunnat formulera ett vettigt alternativ. Att överrösta Sverigedemokrater med vuvuzuela hjälper ingen. Att våga formulera att nytt slags vi- här- nu- skulle kunna hjälpa. Ett nytt vi som inte kräver ett dom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar