100 dollar haircut

Jag var för ovanlighetens skull snygg i håret efter en 100 dollar haircut i Soho. Inom loppet av en halvtimme blev jag utbjuden 2 gånger av vilt främmande män.
Men i stället gick jag till New Yorker- festivalen för att lyssna på Ian Frazier och Mark Singer som höll ett seminarium om hur man skriver roligt (man ska förvirra läsarna mer och till exempel låta tyskar anfalla i tredje stycket.)
Det hela var mycket intressant. Efteråt fick publiken ställa frågor. 

Jag var tyst men bredvid mig satt en kvinnlig journaliststudent som frågade:
"Varför är det så få kvinnor som skriver roligt?"
På detta svarade Mark Singer:
"Jag förstår inte frågan: jag känner bara roliga kvinnor!"
Varvid publiken skrattade jättemycket och hon som frågat framstod som dum.
Ian Frazier tog frågan på större allvar, nämnde att hans dotter funderat i samma banor och sa sedan något att humor är en "grabbgrej", det är unga män som tävlar verbalt med varandra, övar sig....osv"
Efteråt ville jag (min vana trogen) visa respekt. Jag hade ändå rest 10 000 mil. Studentskan stod i samma kö.
Jag såg i ögonvrån hur NÖJD Mark Singer var över att det stod en nyklippt blondin och lydigt väntade på att få skaka hans hand. När det var min tur välkomnade han mig med hela den amerikanske mannens arsenal av artighetsfraser.  Förnöjsamheten blev sedan total när jag prisade både programmet och hans begåvning.

Men sedan kunde jag inte låta bli att påpeka att det låg något i den unga tjejens fråga. Han frös tilll, hela kroppspråket förändrades när det plötsligt kom ett ifrågasättande från blondinens mun.

"Vad skulle jag ha svarat då? sa han.
"Inte vet jag men frågan är bra, och att vi är tråkiga kanske har sina evolutionära skäl: vi får ju inte ligga mer bara för att vi är roliga." sa jag.
Och jävlar i min dal vad ful jag blev i samma sekund jag sa detta. Singer avbröt alla tidigare framstötar. 

Och själv fick jag en påminnelse om varför jag aldrig funkat med amerikanska män: 

De älskar mig genast men alltid av fel anledning.
Så jag vände mig också om och fortsatte samtalet med den äldre, Ian Frazier.
Det blev ett bra samtal.
Och journaliststudentskan är min nya kompis.
Hon skickar artiklar om kvinnor och humor till mig.

Andra bloggar om Mark Singer, Ian Frazier, humor, blondiner,

Klädskaparna är de nya poeterna

 Efter att ha läst tusen intervjuer med en "ny svensk ung spännande designer med internationell karriär" går det sakta upp för mig att det är klädskaparna som är de nya poeterna. Yta är allt. Innehåll inget.  Men även jag har ett klädmärke.  Tanken är att ovanstående lappar sys fast på alla mina kläder. När de sedan sprids på Myrorna och Små Smulor kommer det att finnas små obetydliga spår kvar av mig bland lumporna. Som med dikter.  Jag gillar rörelse.

Andra bloggar om design, poesi, jenny morelli, RIP

Vad jag läser:

Late Bloomers av Malcolm Gladwell bådar gott. 

O målar och har tappat sin första tand. 

Snart kommer V och MM och M med mat.

Vi laddar inför Halloween

Jag kanske skulle ta och skriva något... men vet inte riktigt vad...
Ingemar koncentrerar sig, han skriver en uppsats om genteknik säger han när jag frågar.
Jens Liljestrand fick Tidningen Vi:s litteraturpris, jag har inte läst hans böcker ännu men den här novellen Anthem bådar väldigt gott.

Själv måste jag fara runt på cykel i dag, göra research, läsa och luncha med konstnärer vilket jag alltid med stor glädje gör.
Nu går jag och hämtar kaffe. Ajöss.



Andra bloggar om Jens Liljestrand, Tidningen Vi, litteratur, halloween

Beautiful Katamari

Så där. Precis beställt spelet på webhallen för 399:-. Detta är Tim Shafers favoritspel. När jag var i New York nyligen gick jag förbi American Folk art museum och slog mig i slang med tjejen i presentbutiken. Jag föreslog att de skulle sälja Grim Fandango där. Spelets estetik bygger verkligen på amerikansk folkkonsttradition och hon höll med. Sedan påminde hon mig om att jag måste  spela BK. Nu har vi ingen xbox men det har V hos sin pappa så planen är att jag kommer hänga mer där (P, du läser väl inte min blogg men det är alltså planen.)


PS Ni som haft glädjen att spela världens bästa dataspel Psychonauts: visst är det lite cirkusslaktarpappan över karaktären här ovan? DS


Läs även andra bloggar om beautiful katamari, tim shafer, grim fandango, psychonauts, dataspel, xbox, spel

Kasper går loss på Elton John

Rädslan

Processen vi genomgått
handlar i första hand om att vi eliminerat den.
Det är i princip möjligt att i vår del av världen
gå från vagga till grav utan att känna den.

Somliga måste bli sinnesjuka.

Jenny the webmaster

Christian Boltanski rockar

På Magasin 3. Svårt att visa i bild och text hur poetiskt det var. Åk dit. Ta ej med småbarn, de kan bli rädda.

Andra bloggar om Christian Boltanski, Magasin 3, konst

Vi LÄSER

Jag får inte knysta ett ljud om den tills på torsdag. Munkavle. Men en av mina texter handlar om dessa frukter. Barhäng torsdag. Kolla Facebook. Mer om Vi LÄSER här. DN skriver om den här men har fel på datum

Andra bloggar om Vi LÄSER, Tidningen Vi, litteratur, böcker, läsning

Dåligt bra eller bra dåligt?

Filmer har jag koll på: skillnaden mellan en bra dålig film ("Dont mess with Zohan" eller varför inte min favoriten "Kingpin" tex) och en dålig bra film skulle kunna vara David Lynch senaste, vars namn jag förträngt.

En bra dålig låt: "Ruby, don´t take your love to town" med Kenny Rogers. 

En dålig bra låt: något genomtänkt men astråkigt...

Men vad är bra dålig konst? Och vad är dålig bra konst? 

Och litteratur: Vad är en bra dålig bok (Stephen King för 20 år sedan men inte nu, nu är han väl bra-bra eller?)

Nu går jag och lagar köttbullar och potatismos och tänker på detta en stund och återkommer. Vad säger ni?

PS  För övrigt så inser jag att Todd och Klockängeln i förra inlägget väcker ett katolskt jag till liv:  storslaget, sentimentalt, religiöst...DS

Keep up the good work

Chefen bloggar igen. Som någon kanske noterat har jag avlägsnat hennes blogg från länkarna här till höger. Där ligger enbart bloggar som uppdateras en gång i veckan i alla fall. Men fortsätter hon så här kanske hon får vara med där igen...

Gråtpiller

Det slår aldrig fel. Jag grinar jämt när jag läser den här sagan. Barnen vet detta. De vill inte längre att jag läser den för dem för att jag gråter för mycket, ja, hulkar är nog ett bättre ord. Särskilt när jag läser sista sidan...när den lilla stackaren får komma in i värmen för att han vet vilken sång änglar sjunger. Till och med om jag bara ser bilden upp och ner börjar tårarna att rinna. Jag har köpt 3 ex av boken så att alla mina barn en dag ska läsa sagan för sina barn. Och då förhoppningsvis grina själva. Jag har skrivit om detta förut. Mer info och bilder finns här.

Andrew Matthews/Christian Birmingham Todd och klockängeln

Andra bloggar om barnböcker, gråt, gråtpiller

Dagens dikt

Birth
When they were wild
when they were not yet human
When they could have been anything,
I was on the other side ready with milk to lure them,
And their father, too, each name a net in his hands.

Louise Erdrich

Födelse
När de var vilda
När de ännu inte var människor
När de kunde ha blivit vad som helst,
Var jag på andra sidan redo att locka dem med mjölk,
Och deras pappa, också, var namn ett nät i hans hand
 
(översättning Jenny Morelli)

Födelse 
När de var vilda 
när de ännu inte var mänskliga 
När de kunde ha något, 
Jag var på andra sidan färdig med mjölk för att lura dem, 
Och deras far, för varje namn ett netto i sina händer.

(översättning Google translate)

Naissance
Quand ils étaient sauvages
Quand ils n'étaient pas encore humain
Quand ils pourraient avoir été quelque chose,
J'étais sur l'autre côté prêt avec du lait à les leurrer,
Et leur père, aussi, chaque nom un filet dans des ses mains.

(översättning Babelfish)

2 regnbågar

De nya plastgubbarna

Beacon Closet girls

Åh, sitter ni här och skvallrar om i går, Blommor
och låter mig ta kort.
Jag säger er:

I´m telling you fellas;
rök era cigaretter, ligg med era överviktiga
unga män med skägg, bo i era små krypin.

Och kanske en dag, om ni bryr er tillräckligt mycket
om real estate, kanske ni blir som gumman här
nästgårds på 12:e som sopar sin lilla trappa
och trampar så fel i sin sko

Men asch, vad dum jag är, tänk inte på real estate i dag, Blommor

rök era cig,
skvallra,
& le mot mig,
le mot turisten

Borta bra men hemma bäst

Nya dikter

Fast attack & withdraw
Kärleksbrev till den gamla ekonomin
Gud finns inte, men George
Refaats hatt
Svenskan? Är inte hon död?
Åka bil med dig
Abingdon Square II
Före maten
Du&jag
Frank&jag I,II,III,
Norrut på 95
Beacon Closet girls
Reversed mimemis I& II
De hörselskadades konung

Nu ska jag hem med presenterna.

Abingdon Sqare

Bloggskugga

Det blir nog så att jag tar en veckas paus från och med i morgon. Jag ska försöka fokusera på ett annat slags skrivande nästa vecka. Vi får se om jag kan det. Det är ju otroligt lätt att blogga via mobiltelefonen. Och inte dyrt heller, jag ringde tele2. Att skicka och ta emot 1 mb kostar ca 50-80 kronor i USA, beroende på vilken nätoperatör man väljer. (Jag brukar skicka iväg ca 2 mb/månaden här hemma i Sverige.)

Saker att göra: fika med lite olika konstnärer, sitta på diners, åka till Williamsburg och shoppa kläder, bo i Green Point och i Chelsea, äta minst 2 middagar med min amerikanska bästis, ta tåget till Connecticut, ta tåg och båt till Fire Island. Chitthatta med Kungen på 8e avenyn, min stora tjocka grekiska far och förmodligen äta för mycket till middag tillsammans med honom. (Kungarna på 8 avenyn där han figurerar eller som jag kallade den: American Losers publicerades i ETC för en herrans massa år sedan. Del 1 är här, Del 2 är här, Del 3 är här.

Jag ska spana efter bekanta, gå på New Yorker-festival, vandra på Morton Street, vandra på 14:e gatan, vandra på 5 avenyn uptown, vandra på 5 avenyn downtown, vandra på Suffolkstreet och en massa andra gator.

Porträttet på mig har O målat.

Läs även andra bloggar om Bloggskugga, New York, losers, blogga, mobilblogga

Hola Nacho Tatjer!

Min spanska Facebookkompis Natcho Tatjer visar just nu sina bilder på Fyra knop på Söder. Jag försökte gå dit i dag men de öppnade inte förrän klockan 17. Det ser ut att finnas vissa estetiska beröringspunkter med franz &haiko, de små mästerverken som gick i Sen kväll med Luuk när det begav sig.

Läs även andra bloggar om natcho tatjer, konst, franz&haiko

Lurad på Nationalmuseum!

Mums, tänkte jag men det var ju en bluff, en så kallad trompe l´oeil-bluff. Jag var på utställningen Lura ögat. Klart sevärd men i mitt tycke var det för mycket fokus på tidigt måleri där materialimitation var centralt. Målade ytor som härmar andra material. Sedan tycker jag att det är underligt att man inte alls tar upp den mest trompe l´oeiliga av alla konstformer : filmkonsten. (det fanns en film men det var "konst"-filmen Touch med stillastående kamera)

Cecilia Edefalks enkla skulptur Minne tyckte jag mycket om...men hittar ingen bild på den.

Läs även andra bloggar om Nationalmuseum, lura ögat, trompe l´oeil, cecilia edefalk

Importhustruns tankar om utbildning

"Min man hade lämnat 20 dollar på köksbordet innan han gått till arbetet, så dagen var säkrad. Han är alltid mycket finkänslig när det kommer till att ge mig pengar. 

Jag kommer att minnas honom för det. 

20 dollar är väl för er ingen stor summa, men för mig räcker det gott som dagskassa. Så den skrynkliga sedeln hamnade i jeansen, jag knäppte skjortan och satte på mig vinterrock och mössa för att börja dagens rundtur. Dagen skulle gå i lärdomens fotspår - det var bestämt. Jag hade ett utsatt mål. I dag skulle det minsann inte strykas omkring på måfå i dåliga kvarter..."

Det där är början på en text jag skrev strax innan jag lämnade min man J 1993. På lördag bär det av till USA av diverse anledningar men om allt går som det ska kommer jag att luncha med honom nästa onsdag.
Vi har inte setts på 15 år.
Han avskydde mig för att jag lämnade honom på ett fult sätt.
Och han hade rätt- det var ett fult sätt.
Det var ett sådant där sätt som en del män brukar lämna kvinnor på.
Så jag var i hans (och i hans familjs ögon och delar av min egen också förresten!) en skvatt galen idiot.
En "Swedish Wife from Hell"

Och det har varit knäpptyst därifrån tills en dag förra vintern.
Då hade J råkat gå in på Youtube och funnit denna video .
Vad hände?
Jo, hjärtat smalt. 

Jag fick ett mycket välkommet mail.

Texten fortsätter:

"Det var varmare ute än vad jag hade räknat med, så min hemmagjorda mössa hamnade i fickan. Jag vek norrut på Hudson Street , svängde österut på Christopher Street och när jag kom fram till Sheridan Square så hoppade jag på tunnelbanan i norrgående riktning för att åka till 116:e gatan. Jag köpte cigaretter och en tunnelbanebiljett för fem dollar.
Under hela resan upp hummade och mumlade jag på en dikt som formmässigt gick ut på att resolut använda fel genusändelser i slutet av alla substantiv och dessutom lägga till ett till -R efter alla -R.

"Kärrlek i Skoget" hette dikten. Den löd såhär:

I en kärr hurrs flickat dansa
Harret skuttarr genom skoget
Ett sol lurrar ovan furra
Hurra hurra
Solet!
Kärrleket!