Ur brevet till Victoria

Jag var inne med cykeln i centrala staden,
letade efter estniskan som spelar flöjt.
Hon var inte där hon brukade på Drottninggatan, din gata.
Hon var försvunnen.
Du kan inte gå runt som jag, Victoria.
Men jag?
Jag älskar att vandra osedd mitt i den stora staden.
Att vara vem som helst. I vilken stad som helst!
Jag ser och ingen ser mig.
Jag står med händerna i gammalt linne i dunkla affärer.

Jag är poet.