Hon är i trettioårsåldern, mager och visar magen. Löst sittande gympakläder som verkar ha kommit på i hast. Håret i tofs. Vi andra skuttar och hoppar i grupp. Försöker röra oss unisont med de andra, hålla takten. Men inte hon. Hon står med huvudet vänt åt det stora fönstret där hon ser en svag spegling av sig själv. Hon gör helt egna rörelser, långsamma och lite erotiska. Hon är fin. Hon är nöjd.
Det är bra att hon rör på sig, tänker jag.
Men det slår mig att det är underligt att alla som bryter mot normen alltid bryter mot normen på SAMMA SÄTT. Jag har nämligen sett henne förr. Hon finns överallt på hela jorden i alla tider. Och hon rör sig alltid exakt likadant. Det är samma med alkisar. De talar samma språk, världen över. Rörelserna är precis lika mallade som de som vi utför.
De friskas rörelser. De sjukas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar