"en eternell i varje stam
för att leda dig säkert fram
till ett välkommehus
ett litet ljus i natten"
Så sjöng Turid på skivan "Bilder" och jag var liten (7) och kan precis varenda ord.
Fast jag trodde första meningen löd "jag möter Neljebarjestam"
Fast jag trodde första meningen löd "jag möter Neljebarjestam"
"men nu så har du inget hus
av stearin är ditt enda ljus
på väggen av ett hörn
för det här är en sång från staden"
Det var som att jag visste att det här var en sång om mig, mitt liv. Där satt jag med enorma svarta hörlurar på skallen och spisade storasysters skiva. Vi spelade Turids skiva på väg till landet i somras och jag grät.
Jag gråter även till: "en vänlig grönskas rika dräkt" och "jag är en fattig bonddräng".
Jag gråter även till: "en vänlig grönskas rika dräkt" och "jag är en fattig bonddräng".
Nu du fattig bonddräng nu får du vila ut!
Nu du, säger jag; hej regn, hej cykel!
2 kommentarer:
Mitt bästa gråttillmusikminne är just En vänlig grönska. Vi var på turné med min kör i USA. Schemat var ganska pressat, vi hade avverkat ett par fyra stopp i Californien, och precis anlänt till Chicago. Värdkören tog emot oss med att bjuda oss att tillsammans med dem sjunga En vänlig grönska som de övat in. De visste inte vad orden betydde men det blev så otroligt fint när de sjöng svenska ljud: "Och solens ljus och vindens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden."
ja, det kan jag tänka mig att du grinade åt! Åh, så fint...
Skicka en kommentar