Tokarczuks och Houellebecqs likheter

Inferno heter restaurangen i Goa. Att vara här känns som att vara på ett nöjesfält, som på Gröna Lund. På väggarna eldtapeter och servitörerna har skjortor med svart botten med eldslågor på. En TV visar sport.

Ett gäng engelsmän– som alla ser gravt alkoholiserade ut– dricker vatten (!)
Det serveras en usel Palak paneer som påminner om spenatsoppa.
 Men här finns också en stadens puls och mycket att kolla på.

Jag sitter och läser Olga Tokarczuk och ser likheter med Styr din plog över de dödas ben och Houellebecqs Serotonin som jag precis läst.

1. Djurens situation och lidande. MH reser runt i Frankrike. Grisar far illa. OTs kvinna som beskriver djurens rätt, djurättsaktivist, djur som hämnas.

2. Ensamheten hos berättarna. Båda är milt sagt extrema kufar. OTs skriver arga brev till myndigheter. MHs har gett upp men beskriver alltid människor på håll, precis som OT

3. Uppgivenheten, allt är för sent, dystopiskt.

4. Utsvävningarna. OTs astrologiska, MHs naturvetenskapliga.

5. Förmågan att se andra människor. OT ger dem namn: “Storfot”. MH beskriver scener. Här finns också skillnader dem emellan.

Men herre Jösses, engelsmännens kroppar är som kompakta block: rakade huvud, breda nackar, shorts. Men det finns en annan kroppstyp också: spenslig och intellektuell med vitt ulligt hår men då tror jag att de är amerikaner.

Tänk att alla dessa ska leva längre än mig. Förlåt, men ingenting är vackert här. Allt är förbrukat.

Nu uppenbarar sig en stackars 60-årig man som vill sälja djävulshorn och blinkande treuddar. Också ett jobb. Jag vet faktiskt inte om jag VILL överleva.