Text från nittiotalet
Björnen kallades han. Han hade kysst henne på en fest en gång och trodde sedan att han var förälskad i henne. Litegrann i alla fall. Han ringde henne ett par gånger. Avslutade med ett ”kram på dig”.
När sommaren kom åkte han ut till skärgården för att jobba på kollo. Han ringde henne därifrån. Sa att han gärna träffade henne igen. Hon älskade en annan men hon blev smickrad. Och när den hon älskade lämnade henne ringde hon Björnen. Hon sa att hon gärna kom ut och hälsade på. Han bjöd henne på fest och en fredag, efter jobbet, tog hon bilen och for norrut. Det var sommar och lite regn den kvällen. Hon mådde bra av att lämna staden.
När hon kom fram till ön höll all kollopersonal på att förbereda middagen. Björnen stod i duschen. Det dröjde en halvtimme innan han kom ut för att välkomna henne. Han gav henne en kram. Han luktade rakvatten. Han sa att han var glad att hon hade kommit. Hon ställde sin väska i hallen och öppnade sin vinare. Björnen försvann. Det gjorde inget, hon kände en massa andra. När middagen serverades satt alla kring ett stort bord. Björnen slog sig ned bredvid henne. Hämtade en drink åt henne. De åt och drack. Kollopersonalen höll tal. Några sjöng. Efter middagen började de dansa inne i huset. De spelade Cher: ”Do you believe in love after love”. Hon dansade med alla, även med Björnen.
Efter en stund tog hon sin väska och gick upp på hans rum och lade sig på sängen. Björnen kom efter. Han satte sig bredvid henne. De kysstes. De tog av sig kläderna. Han var rejält hårig. Hon smekte honom. Bet honom lite. Björnen kom till skott men var förströdd och frånvarande. Drog sig ur efter en stund.
–Har du legat med Mikael Persbrandt, frågade han.
–Inte vad jag minns svarade hon.
–Han och jag har samma smak, sa Björnen.
–Jaha, sa hon.
–Jag är glad att du är här, sa han.
–Bra, sa hon.
–Du är en fin tjej, sa han.
–Mmm, sa hon.
De gick ned till festen igen. Björnen försvann. Kicki satt i trädgården och grät. Hon var alkoholist. Kickis mamma och bästa kompis hade tagit livet av sig. Kicki var förtvivlad. En pojke som var i tjugoårsåldern försökte trösta. Fick henne till slut i säng.
Klockan fyra var hon för trött för att orka fortsätta festen. Hon gick återigen upp till Björnens rum, borstade tänderna och gick och lade sig. Somnade direkt. När hon vaknade var det ljusan dag. Hon hade sovit ensam. Hon gick ned till köket och träffade Maria.
–Hörde du vad som har hänt med Björnen, sa Maria.
–Nej, vad har hänt med Björnen, sa hon.
–Han är på sjukhus, sa Maria.
–Ojdå, vad har hänt? sa hon.
–Ja först hoppade Anders ut genom fönstret. Sedan hoppade Björnen ut genom samma fönster men med huvudet före och ramlade så illa att han bröt nyckelbenet, sa Maria.
De skrattade. Det var för dråpligt.
–Björnen har ringt, sa Maria. Han ville be dig så mycket om ursäkt.
–Varför det? sa hon.
–Ja, han skäms väl, sa Maria.
–Jaha, sa hon.
–Och så sa han att han är kär i dig, sa Maria.
–Det tror jag inte, sa hon.
Björnen kom med taxi på eftermiddagen. Hon hade suttit på förstugetrappen med Martin och Stefan. De hade pratat om relationer och politik. Solen tittade fram. När Björnen kom blev det uppståndelse. Björnen fick berätta för alla vad som hade hänt. Han visade sina axlar, han redogjorde i detalj för fallet, han berättade vad som hade hänt på sjukhuset, hur han hade propsat på att få åka taxi.
–Det där gör du aldrig om va Björnen, sa Stefan. Du är ingen ungdom längre.
–Nej för fan sa Björnen.
De tog bilen. De åkte ut till havet. Björnen satt bredvid henne fram. Hon körde. Martin och Stefan satt i baksätet. Vid havet var det vackert. Björnen gick först över klipporna. Han pratade med Stefan och Martin mest. Han pratade om sitt nyckelben. Han pratade om sina sandaler. Han pratade om författaren Stig Larsson. De lade sig på en varm klippa. Hon satte på sig en bikini. Havet brusade. Solen sken. De drack äppeljuice. Björnen låg på rygg och pratade med Martin. Stefan lade sig bredvid henne på henne filt. Hon gick upp i skogen för att kissa. Där var det fint. Alldeles tyst. Sedan hoppade hon på klipporna. När hon kom tillbaka till killarna låg de kvar och Björnen pratade om sitt nyckelben. Efter en stund for de hem. När de kommit hem bad Björnen henne om ursäkt för att han hamnat på sjukhus.
–Det är lugnt, Björnen, sa hon.
De åt lite lax, rester från kvällen innan. Sedan spelade de boule på kvällen. Alla som var med gav sig själva smeknamn. Björnen kallade sig ”En ägglåda”. Hon kallade sig ”Kristus syrra”. Martin kallade sig ”Unga Designers Smart Form, Stockholms innerstad”. Anders, kallade sig ”fyrtio kilo ris rakt upp i fittan”. De var tvungna att använda dessa namn. Annars fick de minuspoäng. Domaren hette egentligen Pelle. Han kallade sig ”Vem är det jag spelar med?”. Efter boulematchen satt de kvar och drack vin.
Björnen satte sig bredvid henne ibland. Hon pratade mest med en kille som hette Bosse, trafikledare på flygplatsen. Han var stor och skallig och hade blond peruk för myggen skull. Han var trevlig. Hon blev nästan lite kär i honom. Men Björnen markerade för Bosse att hon var hans. Han kom och satte sig mittemellan. Hon sa att hon visste vad hon skulle kalla sig nästa gång hon var med och spelade boule. ”Man, låginkomstagare med impotensproblem”. Bosse tyckte det var kul.
Sedan fortsatte de att dricka inomhus på soffan. Några rökte hasch. Några somnade. Hon blev trött och gick upp och lade sig i Björnens rum. Björnen satt kvar på soffan.
–Jag kommer strax sa han.
–Det är lugnt sa hon.
När hon vaknade hörde hon att han stod i duschen. Det var ljusan dag. Hon klädde på sig och gick ned. Tog en kopp kaffe i personalköket. Björnen kom efter en stund och kramade om henne. Han luktade rakvatten.
–Jag somnade på soffan sa han. Jag hade tänkt väcka dig. Överraska dig, nyduschad, sa han.
–Mmm, sa hon.
–Det kändes som att bli healad när du smekte mig vid bordet igår, sa han.
–Ja, det är healing, sa hon. Smekningar är.
Björnen sprang iväg. Hon drack kaffe. Björnen visade sina axlar för alla. Tog av sig den rosa skjortan. Alla var mycket intresserade. Klockan halv tre hoppade hon in i bilen och for till stan. Hon gav Björnen en kram.
–Det har varit fantastiskt här, sa hon.
–Jag hör av mig, sa han.
–Gör det, sa hon.
Björnen kallades han. Han hade kysst henne på en fest en gång och trodde sedan att han var förälskad i henne. Litegrann i alla fall. Han ringde henne ett par gånger. Avslutade med ett ”kram på dig”.
När sommaren kom åkte han ut till skärgården för att jobba på kollo. Han ringde henne därifrån. Sa att han gärna träffade henne igen. Hon älskade en annan men hon blev smickrad. Och när den hon älskade lämnade henne ringde hon Björnen. Hon sa att hon gärna kom ut och hälsade på. Han bjöd henne på fest och en fredag, efter jobbet, tog hon bilen och for norrut. Det var sommar och lite regn den kvällen. Hon mådde bra av att lämna staden.
När hon kom fram till ön höll all kollopersonal på att förbereda middagen. Björnen stod i duschen. Det dröjde en halvtimme innan han kom ut för att välkomna henne. Han gav henne en kram. Han luktade rakvatten. Han sa att han var glad att hon hade kommit. Hon ställde sin väska i hallen och öppnade sin vinare. Björnen försvann. Det gjorde inget, hon kände en massa andra. När middagen serverades satt alla kring ett stort bord. Björnen slog sig ned bredvid henne. Hämtade en drink åt henne. De åt och drack. Kollopersonalen höll tal. Några sjöng. Efter middagen började de dansa inne i huset. De spelade Cher: ”Do you believe in love after love”. Hon dansade med alla, även med Björnen.
Efter en stund tog hon sin väska och gick upp på hans rum och lade sig på sängen. Björnen kom efter. Han satte sig bredvid henne. De kysstes. De tog av sig kläderna. Han var rejält hårig. Hon smekte honom. Bet honom lite. Björnen kom till skott men var förströdd och frånvarande. Drog sig ur efter en stund.
–Har du legat med Mikael Persbrandt, frågade han.
–Inte vad jag minns svarade hon.
–Han och jag har samma smak, sa Björnen.
–Jaha, sa hon.
–Jag är glad att du är här, sa han.
–Bra, sa hon.
–Du är en fin tjej, sa han.
–Mmm, sa hon.
De gick ned till festen igen. Björnen försvann. Kicki satt i trädgården och grät. Hon var alkoholist. Kickis mamma och bästa kompis hade tagit livet av sig. Kicki var förtvivlad. En pojke som var i tjugoårsåldern försökte trösta. Fick henne till slut i säng.
Klockan fyra var hon för trött för att orka fortsätta festen. Hon gick återigen upp till Björnens rum, borstade tänderna och gick och lade sig. Somnade direkt. När hon vaknade var det ljusan dag. Hon hade sovit ensam. Hon gick ned till köket och träffade Maria.
–Hörde du vad som har hänt med Björnen, sa Maria.
–Nej, vad har hänt med Björnen, sa hon.
–Han är på sjukhus, sa Maria.
–Ojdå, vad har hänt? sa hon.
–Ja först hoppade Anders ut genom fönstret. Sedan hoppade Björnen ut genom samma fönster men med huvudet före och ramlade så illa att han bröt nyckelbenet, sa Maria.
De skrattade. Det var för dråpligt.
–Björnen har ringt, sa Maria. Han ville be dig så mycket om ursäkt.
–Varför det? sa hon.
–Ja, han skäms väl, sa Maria.
–Jaha, sa hon.
–Och så sa han att han är kär i dig, sa Maria.
–Det tror jag inte, sa hon.
Björnen kom med taxi på eftermiddagen. Hon hade suttit på förstugetrappen med Martin och Stefan. De hade pratat om relationer och politik. Solen tittade fram. När Björnen kom blev det uppståndelse. Björnen fick berätta för alla vad som hade hänt. Han visade sina axlar, han redogjorde i detalj för fallet, han berättade vad som hade hänt på sjukhuset, hur han hade propsat på att få åka taxi.
–Det där gör du aldrig om va Björnen, sa Stefan. Du är ingen ungdom längre.
–Nej för fan sa Björnen.
De tog bilen. De åkte ut till havet. Björnen satt bredvid henne fram. Hon körde. Martin och Stefan satt i baksätet. Vid havet var det vackert. Björnen gick först över klipporna. Han pratade med Stefan och Martin mest. Han pratade om sitt nyckelben. Han pratade om sina sandaler. Han pratade om författaren Stig Larsson. De lade sig på en varm klippa. Hon satte på sig en bikini. Havet brusade. Solen sken. De drack äppeljuice. Björnen låg på rygg och pratade med Martin. Stefan lade sig bredvid henne på henne filt. Hon gick upp i skogen för att kissa. Där var det fint. Alldeles tyst. Sedan hoppade hon på klipporna. När hon kom tillbaka till killarna låg de kvar och Björnen pratade om sitt nyckelben. Efter en stund for de hem. När de kommit hem bad Björnen henne om ursäkt för att han hamnat på sjukhus.
–Det är lugnt, Björnen, sa hon.
De åt lite lax, rester från kvällen innan. Sedan spelade de boule på kvällen. Alla som var med gav sig själva smeknamn. Björnen kallade sig ”En ägglåda”. Hon kallade sig ”Kristus syrra”. Martin kallade sig ”Unga Designers Smart Form, Stockholms innerstad”. Anders, kallade sig ”fyrtio kilo ris rakt upp i fittan”. De var tvungna att använda dessa namn. Annars fick de minuspoäng. Domaren hette egentligen Pelle. Han kallade sig ”Vem är det jag spelar med?”. Efter boulematchen satt de kvar och drack vin.
Björnen satte sig bredvid henne ibland. Hon pratade mest med en kille som hette Bosse, trafikledare på flygplatsen. Han var stor och skallig och hade blond peruk för myggen skull. Han var trevlig. Hon blev nästan lite kär i honom. Men Björnen markerade för Bosse att hon var hans. Han kom och satte sig mittemellan. Hon sa att hon visste vad hon skulle kalla sig nästa gång hon var med och spelade boule. ”Man, låginkomstagare med impotensproblem”. Bosse tyckte det var kul.
Sedan fortsatte de att dricka inomhus på soffan. Några rökte hasch. Några somnade. Hon blev trött och gick upp och lade sig i Björnens rum. Björnen satt kvar på soffan.
–Jag kommer strax sa han.
–Det är lugnt sa hon.
När hon vaknade hörde hon att han stod i duschen. Det var ljusan dag. Hon klädde på sig och gick ned. Tog en kopp kaffe i personalköket. Björnen kom efter en stund och kramade om henne. Han luktade rakvatten.
–Jag somnade på soffan sa han. Jag hade tänkt väcka dig. Överraska dig, nyduschad, sa han.
–Mmm, sa hon.
–Det kändes som att bli healad när du smekte mig vid bordet igår, sa han.
–Ja, det är healing, sa hon. Smekningar är.
Björnen sprang iväg. Hon drack kaffe. Björnen visade sina axlar för alla. Tog av sig den rosa skjortan. Alla var mycket intresserade. Klockan halv tre hoppade hon in i bilen och for till stan. Hon gav Björnen en kram.
–Det har varit fantastiskt här, sa hon.
–Jag hör av mig, sa han.
–Gör det, sa hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar