Hösten är här. Dofterna i marken. Den kyla som sveper in fast dagarna är varma. En glädje i kroppen. Den spritter när den vaknar. Vetskapen om det närstående mörkret. Jag sitter i lägenheten på Frejgatan med en kopp kaffe och ska snart bege mig till Centrum för fotografi där nordisk fotografi ska diskuteras. Datorn har varit på sedan klockan sju och jag har skrivit notiser och läst texter då vi presslägger nästa vecka. Världen är orolig. Så här skrev jag 2000 i några texter från tunnelbanan:
Dom hittar döda i containrar. Moder fader barn och spädbarn.
Natten vimlar av väldoftande unga kvinnor. SL män letar efter något bland sätena. En bomb?
Vänsterjournalister. Varför i hela fridens namn valde jag den som dansade sämst? Jo, han hade besökt mitt föräldrarhem. Han visste mitt flicknamn. Främlingar vart jag än blickar. Till och med forna vänner är främlingar numera
T-centralen 5 minuter
Dom hittar döda i containrar.
Moder fader barn och spädbarn.Dom hittar döda i containrar. Moder fader barn och spädbarn.
Natten vimlar av väldoftande unga kvinnor. SL män letar efter något bland sätena. En bomb?
Vänsterjournalister. Varför i hela fridens namn valde jag den som dansade sämst? Jo, han hade besökt mitt föräldrarhem. Han visste mitt flicknamn. Främlingar vart jag än blickar. Till och med forna vänner är främlingar numera
Containrar i Asien med flyktingar i. Skrivet i Sverige år 2000. Det var länge sedan. Hade varit på fest med vänsterjournalister. Lite låg anar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar