Tonårspoesi

Inspirerad av Jenny Maria Nilsson letar jag fram ungdomsdikter från förr. 1985 närmare bestämt.

The first cut is the deepest, helt klart:


Jag tror inte jag kan stå emot länge till.
Tiden kommer ge min kärlek den gloria den saknar.
Nuet är alltid tyngt av kroppen.
Skriv aldrig om kärlek, galning!
Jag kan inte annat.
Tillintetgjord väntar jag på tiden.
Jag kan inte annat.
Rummet innehåller bara mig.
Tillbaka till livmodern, mörker, dvala.
Jag önskar att jag fastnat i din mun.
Inuti dig. För evigt förankrad i ditt kött.
Det kan aldrig bli stiltje igen.
Utan hopp om kärlek var jag lycklig.
Jag hoppades inget.
Nu kommer det ta år innan det mojnar.
Det här är något större än förälskelse, kärlek, längtan, sinnlighet, vänskap.
Du var ett nödvändigt villkor.


Det skymmer. Det är april.

9 april 1985. Ur samlingen "La Pucelle".