På plats i hemmet

Fika hos mormor

Billigare än saffran

Affischera sina tankars gränser

Som att vi bygger olika rum där vårt eget tänkande ekar och rummens väggar är tapetserade med namn från filosofihistorien.  Att affischera sina tankars gränser med filosofiska namn: anar att det är så det måste vara. Att det helt enkelt inte skulle kunna vara på något annat sätt. Det är väl det som är "kultur". Men jag gillar inte väggar. Jag tänker alltid på tänkande som något som dunstar upp från- och svävar lite hit och dit över- en göl. Men så är jag ju inte heller filosof. Reflexion efter Filosofiska Rummets fenomenologi-diskussion. 

Fjompar mig mest här nu

Mer som livet är och inte som man VILL att det ska vara som min dotter sade: Instagram

Ingenting har hänt

I en parallell verklighet ringer sjukhuset i torsdagskväll och säger att de fått in en man och ett barn. En långtradare i södergående riktning på E4:an vid Salem såg dem inte och körde rakt in i bilen. Men ingenting har hänt. Alla mår bra. Fast bilen är kvaddad. Brandmännen var snälla och polisen körde dem ända till Gnesta.

Deg, naglar, smet och hår

Mika Rottenberg/ Magasin 3

Tonårspoesi

Inspirerad av Jenny Maria Nilsson letar jag fram ungdomsdikter från förr. 1985 närmare bestämt.

The first cut is the deepest, helt klart:


Jag tror inte jag kan stå emot länge till.
Tiden kommer ge min kärlek den gloria den saknar.
Nuet är alltid tyngt av kroppen.
Skriv aldrig om kärlek, galning!
Jag kan inte annat.
Tillintetgjord väntar jag på tiden.
Jag kan inte annat.
Rummet innehåller bara mig.
Tillbaka till livmodern, mörker, dvala.
Jag önskar att jag fastnat i din mun.
Inuti dig. För evigt förankrad i ditt kött.
Det kan aldrig bli stiltje igen.
Utan hopp om kärlek var jag lycklig.
Jag hoppades inget.
Nu kommer det ta år innan det mojnar.
Det här är något större än förälskelse, kärlek, längtan, sinnlighet, vänskap.
Du var ett nödvändigt villkor.


Det skymmer. Det är april.

9 april 1985. Ur samlingen "La Pucelle".