Dröm om barnet- obs väldigt ointressant för folk som inte känner mig

M, O och jag var i något hus med en kvinna som skulle visa oss något på något annat ställe. Så vi tog bilen, en blå gammal Volvo 142, till Täby Centrum, till entrén mot Roslagsbanan som den såg ut förr och där mellan Täby C och Roslagsbanan fanns en å med grumligt vatten och vi parkerade vid kanten och väntade på kvinnan under ett litet träd för det var sommar och varmt. Så såg jag att bilen började glida ned mot ån. M hade inte lagt i bromsen, så bilen plumsar i och försvinner under ytan jättesnabbt.

Jobbdatorn är det jag tänker på först.

Vi blir helt tysta och paralyserade men till slut säger M till mig: Vad tänker du? Och jag bara: Ingen aning.

Sedan hoppar M i vattnet fast först tar han av sig sin vita t-shirt. Han simmar mot mitten där bilen sjönk och försvinner ner under vattnet. Så plötsligt hoppar O i också och simmar mot samma håll och jag ropar Stopp! Men O simmar vidare mot mitten och jag blir orolig för M har varit borta en stund men precis då kommer M upp och bär på en livlös kropp, en liten flicka ser jag, bara i underbyxor och M simmar mot kanten och O simmar efter. M placerar flickan på marken och jag förstår att hon är död och tar den vita t-shirten och springer dit för min första tanke är att skydda henne från allas blickar. Hon är kanske 3 år och ligger på rygg och jag brer t-shirten över henne men så ser jag att ögonlocken rör sig. Hon hostar till. Hon lever. Hon måste alltså precis ha fallit till botten när bilen sjönk. Jag ser mig omkring. En man med hästsvans sitter och solar i en solstol precis bredvid. Bakom honom sitter fyra äldre personer och solar, typ mormor och morfar och farmor och farfar. De sitter i sådana där gamla träsolstolar med tyg. De sitter och blundar, är jättebruna och har inte tagit notis om den lilla alls. Han med hästsvans och röda badbyxor är pappan. Jag försöker få honom att förstå allvaret i situationen men han verkar inte tycka att det varit något problem med något. Min sista minnesbild är av den lilla som ser pigg och glad ut och full av energi. Det kommer trots allt att gå bra. Jag vaknar med väldigt motstridiga känslor. Förlust, chock, lättnad, stolthet, vrede, lycka.