Carnegie Art Award

Foto: Heli Rakula

Var på Konstakademin och såg pressvisningen. Den finska konstnären Heikki Marila som fick 1 miljon målade stora smaskiga, lackiga oljemålningar som föreställde blommor. Kitschsigt och härligt. Jag grattade honom till miljonen. Han sa att det gärna hade fått vara euro istället för kronor. Jag svarade att han får ställa till en scen om det i kväll när de rika hänger där och han förväntas spela rollen som argsint geni.

Modeordet för i år som jag inte sett tidigare i katalogen är intuitivt. Vad det betyder vet jag inte. Jag vet å andra sidan inte heller vad utarbetad plan betyder.

Jag började nyligen på boken "Filosoferna" av Svante Nordin. I inledningen står det så här:

Hos de viktiga filosoferna kan man alltid urskilja en dagordning, mer eller mindre tydlig, mer eller mindre medveten, mer eller mindre välartikulerad men alltid förefintlig. Där finns ett syfte, en riktning, ett projekt.

Det vill säga filosofer tänker inte bara, de har en plan. På samma sätt förhåller vi oss i konstpubliken till konstnärer. Vi som står framför vad X eller Y har skapat letar genast efter dagordningen, riktningen, the master plan. Ofta finner vi den för att vi VILL finna den. Jag är inte så säker på konstnärer själva ser den eller tror sig ha den.

Och hur vet vi att den som filosoferar verkligen filosoferar? Tänker inte den bara?

Ovan, fotografier av Heli Rekula. Ett porträtt av en kvinna vars ansikte döljs av en fläck av fett fäst på kamerans lins. I fettet ses den porträtterade själv teckna konturen av ett huvud, täckt av ett abstrakt rutmönster. Heli Rekula lär också arbeta intuitivt...

Och här: den nyblivna miljonären Heikki Marilas kladdiga blommor.