Jag har länge sagt det men nu börjar jag bli väldigt förbannad över att dikten inte finns i offentligheten. Dikter trycks aldrig i tidningar och poeten beskrivas alltid med journalistprosa; han/hon får absolut inte själv ha en röst.Poeten Viktor Johansson interjvuas som vore han en ung designer med en ny höstkollektion. Poeten som varumärke. (Det är ett annat spår men jag tror faktiskt att unga designers tagit över poeternas roll i offentligheten) Men jag vill läsa vad Viktor Johansson skriver, inte vad Stefan Eklundh skriver om Viktor Johansson.
Jag talade med en poet förra året om detta och hon sa att poeter inte alltid vill publicera delar av sina texter i DN eller SVD. Att man måste köpa samlingen för 250 spänn för att ta del av dikterna. Men hur ska de ännu icke frälsta ha en jäkla aning om att poesin finns och kan utgöra ett alternativ, ett motstånd, en möjlig väg? Och hur vet vi att de har 250 spänn?
När jag var ung rev jag ur Mare Kandres texter och satte på kylen, jag rev ur Maja Lundgrens texter och satte på kylen, rev ut en dikt av en norsk poet vars namn jag glömt som publicerat en dikt om att "det ikke är nodvandig" att stå och snakke i talerstoler" och att bergen och stenarna ber honom hålla käften "ty det är vår evighet" och satte på kylen.
Tack för den DN, för 23 år sedan.
2 kommentarer:
Jag rev inte ut, och letar därför fortfarande efter namnet på den som skrev: "Du är en nattvardskalk, och jag känner mig så konfirmerad."
Space Babe:
låter som att det skulle kunna vara bruno k öijer. men jag bara tror. för det låter lite som det.
A
Skicka en kommentar