Eld plus barn (ej mitt men sött ändå)

4 av 100 rätt

I ett forskningsexperiment på Cambridge om hur minnet fungerar tillfrågades en grupp friska psykologer om ett möte alla hade deltagit i två veckor tidigare. I genomsnitt mindes personerna åtta procent av det som tilldragit sig. Fyra procent av dessa åtta var dock helt felaktiga hågkomster eller rena påhitt. "Can´t remember what i forgot..." Sue Halpern

Turistsjalen År 2

Frankfurt.

Scener ur ett äktenskap

Jag ville lämna Dramaten efter första akten för att jag drabbades av akut klaustrofobi där i mitten på tredje bänk men bestämde mig ändå att stanna till slutet. Nu känner jag mig nödgad att förklara varför pjäsen inte är sevärd trots att hela Teatersverige verkar tycka det. Ett par kvinnor i publiken stod upp för att applådera efteråt, så förlösande härlig tyckte de att pjäsen (Jonas Karlsson?) var.

Ok, här kommer lite skäl varför jag inte ville vara där:

1. Mannen som JK gestaltar är en sådan samtiden har lärt oss ta avstånd ifrån. Det fanns en scen i andra akten när han blir riktigt sorglig och då bränner det till, så där patetisk kan människan vara... (nu tänker jag på Ekelöf och att botten i honom är botten i mig) men efter JKs monolog gör han sig rolig över sin egen rollfigurs utbrott. Han säger något i stil med "Och så här mår jag"

Det blir en komisk lättnad och alla kan skratta åt den patetiska mannen men i samma sekund han gör det visar han mig att han inte omfamnar rollen inuti sig själv. Han tror alltså inte på sin egen smärta. Så varför ska jag göra det?

2. Jag känner inte igen någon familjesituation där mannen och hans åtrå så totalt är i centrum. Var är barnen? Varför ska jag titta på sjuttiotalet?

3. JK och LV framstår inte som verkliga personer, de är skådisar som förhåller sig till text.

4. För att förstå ett erotiskt spel mellan man och kvinna och varför de inte kan släppa varandra helt måste man gestalta åtrå (som tex Dafoe och Gainsbourg gör bra i Antichrist) JK säger att han vill ha LM men jag ser inte det på honom. Han är inte där med sitt kön. Inte hon heller.
4. Kvinnollen Marianne är en manlig produkt (på samma sätt som Lisbeth Salander är en manlig sexfantasi.) Jag tror inte på Marianne, hon är en falsk bild om att en kvinna älskar villkorslöst. Den är dessutom självuppfyllande: kvinnor blir sådana för att de tror att kvinnor ska vara sådana. Dessutom får hon nästan ingen plats, har inga roliga repliker. Det är mannen som är i centrum. Urtrist.

5. Inga originella eller nya tankar sades. Allt har jag hört förut.

6. Människor är inte så ytliga och omedvetna om sina egna drivkrafter som dessa två karaktärer. Jag vet att människan är en knepig sak, visa mig det.

7. Föreställningen konserverar falska föreställningar om hur män av en viss generation "är" och hur kvinnor "är" och vad starka känslor "är".

8. När JK skojade med lamporna och mixtrade med sina nakna fötter i sängen blev det genast övertydligt och extremt förutsägbart.

Har inte regissören Stefan Larsson förstått någonting? Går vi på teater för att se teaterhistoria eller för att känna igen oss i andra, lära oss något om vårt djup? Som tur var läser jag Anders Johanssons ypperliga bok om ondska, annars hade jag känt mig extremt ensam i kväll. Särskilt när nästan hela publikhavet skrattade åt tråkiga skämt.

Paus på Stortorget

Säger hej till 20

Det var ett par år sedan vi sågs. Tretton år sedan för att vara exakt.

Dagen efter du lämnade mig hade jag en förskräcklig huvudvärk.

Jag visste att du aldrig skulle återvända, att nya tider stundande, nya konsumtionsmönster ta de gamlas plats och nya neuroser uppenbara sig .

Du gav mig hull, rosig hy, könssjukdomar, olika typer av berusningsmedel, kärlek, existentiella frågor och en och annan depression.

Jag tänkte på dig när jag hörde en ung kvinna ondgöra sig över äldre kvinnors klädstil. Att de härmar de yngre och därmed gör det omöjligt för de yngre att profilera sig gentemot de äldre.

Men gör det du ska med nästa kull, tjugoårsåldern.

Jag har en ny nu. Hon är mildare. Mer balanserad. Bättre på kärlek. Har snyggare kläder.

Rören

Hallen sedd från ingången.
Hallen sedd från badrummet.

Badrummet. Tvättstället till vänster.

Crack på toan?

Favorit i repris...

Första kunden

köpte kaffe och en mazarin...jag står i fotbollskiosken i dag...

Vi vänder oss till molnet

We have turned our friends into an indiscriminate mass, a kind of audience or faceless public. We address ourselves not to a circle, but to a cloud…. Friendship is devolving, in other words, from a relationship to a feeling.

William Deresiewicz, Chronicle of Higher Education, artikeln här, citatet härifrån.

Hjärnan

Hjärnscanning pågår

Dagens outfit

De gamla tapeterna

Byggfika

Slut för i dag

Huset

Grunden 2

Grunden 1

Dorothys påsar

Richard Avedons porträtt av Dorothy Parker satt alltid ovanför skrivmaskinen när jag var yngre. En påminnelse om att det kan gå illa för en ifall man är för rolig, lierar sig med alltför unga män och dricker för mycket. Påsarna skrämde. 16 år senare? Nja, mina ser inte riktigt ut som Dorothys ännu, men jag lutar numera åt att de är genetiskt förutbestämda...och att jag faktiskt kan skära bort dem när de börjar hänga för mycket.

“If you have any young friends who aspire to become writers, the second-greatest favor you can do them is to present them with copies of The Elements of Style. The first-greatest, of course, is to shoot them now, while they’re happy.”

( sade Dorothy Parker genom Natasza Goerke genom Anne Swärd)

Stallpärs

Inte nog med att jag fastnade med stövlarna i leran så att till och med strumporna for av. Ponnyn Zeb välte omkull mig i hagen 5 minuter efter att detta foto togs... Bild: Linda Gren

Kära pappa

På fantastiska Letters of note fanns det här sorgliga brevet som aldrig fick något svar:

Beloved Father
My only Desier is, that my dier father would be pleast to Remamber me, for I understand that you are my only father, my mother Jahanna Sioute Shee take noe care of me for Shee gave me away hwen I was a Little Child to Anna Couvenowen, whar I have bin these 12 yeare and a halfe and have bin well brougt up and mantand that I can (di?) in the house wat belongs to it. Now My only Desier is that my beloved father would be pleas to Remamber his Diere Child; and Send me few word back again that Should mak me glad and Satisfigd in my mine that I hav a father in Life; My hombey Respect to my Diere father for ever Petter Beselion.

Jahanna Beselion
New York 27
of August 1702

Tack för tipset Nacho!

Tusen förbud

Om jag kommer hem för sent en kväll

Tänk vilket gnäll

En röst så gäll:

Du ska va hemma sju och inte ett ljud

Tänk vilka hårda bud

Tusen förbud,tusen förbud!

Jag blir snart tokig på alla förbud.
Jag står ej längre ut, det måste bli ett slut

På alla tusen förbud

vill jag nån gång ringa

till min vän

då hörs igen

men hör på den.

ja ringa får du göra

men gå då ut

och lär dig veta hut

Tusen förbud,tusen förbud!

Jag blir snart tokig på alla förbud.

Jag står ej längre ut, det måste bli ett slut

På alla tusen förbud

Laila Munther!!

Lustigkurre på Blocket

Blocket Övrigt: "Vi letar nu efter folk som kan ställa upp som testbild i tv då inga sändningar sker, ingen tidigare erfarenhet krävs men du bör kunna låta som testtonerna. Vi letar även efter folk som kan jobba som radiobrus på kanaler när de inte har sändning, ingen tidigare erfarenhet krävs men du bör kunna låta som brus och gärna ha lite kunskap om de olika atmosfäriska störningarnas påverkan på brusvariablerna. Du bör kunna stå upp under längre stunder samt ha uthålliga stämband." Se här

Under Övrigt säljs annars mest kött och rullatorer, märkligt många rullatorer..märkligt mycket kött...

Flickan i Strömmen

Det här är prologen till den deckare jag och Bea började skriva för 11 år sedan, inte så pjåkig tycker jag.

Strömmen 21 mars 1989

”Fan, ungen flyter ju som en jävla kork”. Mannen i dunklet på kajkanten mumlar för sig själv. "Jag borde tagit av henne den förbannade dunjackan."
I det kalla mörka vattnet kämpar en kvinna och ett barn för sina liv. Kropparna kastas runt i det forsande iskalla vattnet. Den starka strömmen drar i kläderna, det är ett ett inferno av kyla och mörker.
- Andrea! Kvinnan ropar barnets namn innan vattnet blockerar luftvägarna.
Bara ett par meter bort ser hon sin dotters röda jacka. Hon måste ta sig dit, bara måste, men jackan försvinner, hon ser den inte längre, hon orkar inte. Vattnets krafter är henne övermäktiga.
- Mitt barn. Inte mitt barn.
Kraften i vattnet drar henne bort från Andrea, hon kämpar, måste orka måste rädda. Ullkappan väger bly, skorna, byxorna, halsduken drar henne nedåt, mot mörkret och mot djupet. Hon fastnar med foten i något.
”Vad grunt det var här. Jag visste inte att det var så grunt, kanske klarar vi det här…”
Hon fortsätter. Men kylan är henne övermäktig, hon sitter fast, vattnet sköljer över henne.
”Förlåt, mitt barn. Jag orkar inte mer. Förlåt.”
Hon sjunker, försvinner.

Mannen väntar en stund tills han ser moderns huvud försvinna under vattenytan. Han tittar bort mot barnet som i sin röda jacka flyter bort mot Grand Hotel.

- Är hon inte död? Jävla unge. Men hon kan inte överleva den här kylan.
Plötsligt ser han några gestalter som närmar sig längst med kajen vid Kungsträdgården. Han kan inte stanna längre. ”Fan också! Flickan!”
Han vänder sig om och springer längst med Strömparterrens grusgång och upp för trapporna till Strömbron och försvinner bort mot slottet där bilen står parkerad.

De fyra överförfriskade män som haft konferens på Operabaren passerar Strömmen. De går skrattande och skrålande förbi utan att se flickan i den röda jackan som far som en vante i det kalla vattnet bort mot Grand Hotel...

Asiens egen Susan Boyle

Odla leken

Vad behövs? Nylonstrumpa, jord. gräsfrön och små ögon...Barns rätt till lek deltar på Trädgårdsmässan i Älvsjö.

Kasam

Jag har inte tolkat siffrorna riktigt, fattar inte hur man gör, men som ni ser är dagsformen god. Mening är ett svårt ord. Att jag upplever livet som meningslöst betyder inte nödvändigvis att jag är deprimerad. Det är bara när jag känner att det är meningslöst som en viss melankoli infinner sig. Läs mer om Kasam här. Gör eget test här.

Phillip Toledano

Så kan det också kännas

Så kan det kännas

Den vänstra halvan är en kreativ lögnare

Isolerar man kontakten mellan hjärnhalvorna kommer den vänstra halvan göra allt den kan för att dölja tudelningen. Om man sedan ber enbart den högra hjärnhalvan att resa sig och gå fram till en telefon utan att den vänstra delen får veta det kommer den vänstra halvan senare komma upp med en totalt påhittad förklaring till varför kroppen begav sig till telefonen.

-Jag tänkte ringa min syster, jag skulle beställa pizza.

Poängen är att den absolut inte kan svara "jag vet inte" för dess uppgift i livet är att hålla skenet upp tills vi dör: vi är ett odelat jag, vi vet vad vi gör.

Källa: Ett oskrivet blad av Steven Pinker.

I samma bok stod det om ett experiment med illrar. Forskare skar av deras synnerver och flyttade dessa så att de ledde till hörselbarken i stället. Därefter fick man (på ett för mig helt obegripligt vis) fram representationer av det som lämlarna nu uppfattade av signalerna som alltså skulle ha skickats till synbarken men nu hamnat helt fel i hörselbarken. Och det var bilder.

Jag som tatuering, toppen!

Sitter fint där på skinnet tycker jag...

Nästa nummers konstnärs lapp

Utsikten från mitt fönster

Glad påsk!