I rummet bredvid bygger två pojkar en rymdstation med legobitar. Vi har nyss ätit långkokt kött och druckit vatten. Pojkarna diskuterade Star Wars. Nu mår jag illa för jag tänker på konst. Och hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte se konstutövning som något annat än tidsfördriv. Därav illamåendet. Borde jag medicinera? Och vad är inte tidsfördriv? Vi larmar, vi gör oss till. Ångan stiger över sumpmarken.Bilden är gjord av den finska konstnären Saara Sillanpää som ställer ut på Supermarket. Jag såg mig själv i hennes bilder. Bakom tablån lurar förstås meningslöst kaos.
Annars mår jag bra.
3 kommentarer:
Jag gillar egentligen inte ordet tidsfördriv för att det låter som om man vill fördriva tiden, driva den på flykten, men jag tror att det är då idéerna föds: när vi pysslar med onödiga grejer för att vi kan, för att vi inte bara måste eeee jaga och samla för vår överlevnad. Det är då skutten i hjärnan tas. Ibland blir det konst, ibland blir det internet eller andra saker som förändrar världen.
Jag tycker inte heller om ordet tidsfördriv. Då kan man säga att relationer och småprat är tidsfördriv. Allt är egenligen tidsfördriv vilket skulle göra hela tillvaron meningslös. Eller? Isa
tycker inte heller om: och ja, allt är det när man är på det humöret...
Skicka en kommentar