LSD, Söderqvist

Läste Jan Söderqvists understreckare om filosofen Thomas Metzinger. The Ego Tunnel verkar spännande och att jaget är en illusion kan väl aldrig sägas för många gånger.
Tack! Men i bland blir det lite väl svepande:

Hjärnan skapar hela tiden en upplevelse just av att ett enhetligt jag är närvarande i en sammanhängande värld utanför hjärnan. På så sätt blir det lättare att orientera sig och hela livet blir litet enklare.

Lättare att orientera sig? Enklare?
Är det inte snarare så att denna illusion är en förutsättning för att människan överhuvudtaget ska ha en tillvaro?

Han skiljer även på kropp och själ i texten vilket jag tror är en felaktig premiss i det optimistiska filosofi-neurovetenskap-paradigmet Söderqvists egen entusiasm så tydligt ger uttryck för:

Nya kunskaper innebär både nya möjligheter och nya risker. I princip finns det ingenting som hindrar att vi själva designar vår egen jagtunnel, och olika former av kognitiva förbättringar hamnar inom räckhåll. Vi kan själva kontrollera vår egen sinnesstämning med hjälp av några smärre neurokemiska justeringar.

Har inte Söderqvist hört talas om droger? Och antidepressiva mediciner som just förändrar tunnelns kemiska förutsättningar och skapar en annorlunda verklighetsuppfattning. Människan har justerat sig neurokemiskt sedan urminnes tider.

Hjärnforskaren Oliver Sachs talar om det sjätte sinnet, en kroppsfunktion som ser till att kroppen uppfattar sig själv som enhetlig. Beskrivning av denna funktion liknar bilden av tunneln. Jag googlar på begreppet nu, det liknade ordet onomapoetisk....sinnet som håller i hop oss...fanns i boken om musik som Sachs släppte för några år sedan.

PS. Proprioception var det! Fast den här förklaringen är inte lika filosofisk som Sachs definition. DS.