Atmogänget har arbetat med filmen Metropia i sex år på heltid. Fått stora amerikanska stjärnor att låna ut sina röster. Stig Larsson och Tarik Saleh säger i intervjuer att de satt i flera år och kokte i hop följande historia: "Världen är ond. Tråkig pojke följer efter vacker flicka. Tråkig pojke hamnar i trubbel. Vacker flickas onda pappa har tagit över Europa. Ett mjällschampoo gör att pappan kan läsa folks tankar. Tråkig pojke återvänder till trogen flickvän."
Det här är som Team America fast utan humor, ett uselt dataspel utan rumslighet.
Jag satt och tänkte på barnprogrammet Benny som Bodil Malmsten skrev och som sändes på tv på 70-talet, dockor som rör sig mot statisk bakgrund. Dataspelet Mafia med dess påklistrade fotoansikten. Lite Sånger från andra våningen, Metropolis och Team America som sagt, det dök till och med upp diktatorer på slutet. En grej funkade: Martin Hultmans art direction, den är ok, inte spjutsspetsbra.
Nåja, bättre att krascha rejält än att inte försöka alls. Men vad som är märkligt att de inte själva insåg varthän det barkade. Att ingen sa till Tarik: "hör du det här funkar inte".
Det har verkligen slagits på stora trumman för filmen. Det har påståtts att den är tekniskt nyskapande till exempel. Förstår inte upphovmännen att publiken har problem att identifiera sig med helt statiska storögda dockansikten? Kommer inte Larsson i håg sin Fassbinder: att man måste göra film av känslor och människor, inte idéer?
Det räcker förresten med att kolla Snövit från 1937 eller Shrek.
Men det jag framförallt inte begriper varför man skapar en "hjälte" som helt håglöst går genom livet och som inte rör en fena för sitt eget öde. Boys, get off art, get a life!
Läs andra bloggar om Metropia, Stig Larsson, Tarik Saleh
Svenskans Hynek Pallas ger filmen en trea, konstigt nog, han kanske är vän med killarna.
DN:s Mårten Blomkvist var inte lika road. Här är lite av förhandsreklamen.
8 kommentarer:
Vilken bra recension! Nu vet jag vad jag ska undvika. Nyskapande vore en ful tråkig brud som får en snygg kille, men det är väl mer otroligt än ett magiskt mjällschampo?
Hur var musiken? Ingen recensent som jag läst har kommenterat den.
Lyssna: http://soundcloud.com/kristerlinder/dare/
Jenny: Lustigt att du stirrar dig blind på ett betyg och inte läser texten, som delvis kritiserar samma saker som du gör - nämligen de storögda dockansiktena (fast något mer precist, att animationerna av dem försöker vara lite för naturtrogna).
Det är framförallt animationerna av ansikten som jag tycker gör att det mänskliga i filmen är helt väck.
Jag hade under filmens gång ungefär samma invändningar som du har fö - blev till och med förvirrad över den märkligt "lilla" film det blivit av den stora trumma man hade slagit på. Fast sådant tycker jag egentligen inte att man kan klandra regissörer för (min erfarenhet från intervjuer i sådana situationer är att regissören nästan alltid skäms för apparaten som produktionsbolag/distributör skapat/krävt).
Hur som: min motivering för betyget, eller - eftersom jag är rätt ointresserad av betyg - för att jag tycker att filmen har något och säkert kommer att hitta en liten publik, är den stämning jag tycker skapas i kombinationen mellan musiken (LPS: som jag lite snabbt beskriver) tempot och den animerade världen.
Och framförallt: jag recenserar inte film av människor jag känner - vare sig de är gjorda av "killar" eller "tjejer".
Hej Hynek! Tack för din kommentar, det var dumt av mig att tro du ger filmen godkänt pga vänskapsband. Men en trea är en trea, för mig betyder det: "helt ok, sevärd, värd för pengarna". Och det tycker inte jag att den var.
Kul. I vilken intervju har de sagt sådär?
Måste påpeka att en trea i Svd är detsamma som en tvåa i DN. Detta eftersom Svd:s skala är 1-6 medan DN:s skala är 0-5. Således ger Hynek och Mårten filmen likvärdigt betyg.
Skicka en kommentar