Jag satt på Saga i mitten på 3 raden, ingen framför, totalt kanske 10 personer i publiken. Filmen är ett erotiskt kammarspel första timmen, förtätad som "Scener ur ett äktenskap" plus förlust plus ångande erotik. Jag identifierade mig med Charlotte Gainsbourg. Tyckte att Willelm Dafoe var en riktig översittartyp (och eftersom jag visste att han skulle få stryk senare i filmen tänkte jag: "snart ska du få mr know it all, snart ska du få")
Den roll von Trier tillger naturen känner jag igen från Peter Greenaways Zoo från 1985, naturen som en förruttnelseprocess vi lever i och tror oss dyrka.
Jag började må illa när X torterade Y med metallgrejen i benet men jag lyckades se hela "rävgryte-scenen". Men under närbilderna i "sax-scenen" tappade jag medvetandet.
Jag svimmade alltså, var borta ett par minuter, kvicknade till liv, insåg att jag var hjälplös och helt kallsvettig, det rann om mig. Första instinkten var att fly men jag kunde inte röra mig.
Sen satt jag och knep i hop ögon och öron för att slippa ta in fler intryck, det hade varit fysiskt omöjligt. Jag lyckades få i gång analysapparaten så pass att jag klarade av att se slutscenen, mellan fingrarna förstås.
Sen satt jag och knep i hop ögon och öron för att slippa ta in fler intryck, det hade varit fysiskt omöjligt. Jag lyckades få i gång analysapparaten så pass att jag klarade av att se slutscenen, mellan fingrarna förstås.
Vad var detta? Ren självbevarelsedrift om ni frågar mig. Hjärnan räddade mig! Jag var nära att svimma när jag såg Reservoir dogs 1992; även då under tortyrscenen, den med örat.
Men vad ska jag säga om den här filmen? Är jag imponerad av att von Trier lyckades påverka mig på detta påtagligt fysiska sätt? Jag undviker splatterfilmer, så jag vet inte om von Trier lyckades bättre än någon annan regissör i den genren. Ringde syrran från ett soligt Kungsgatan efteråt och var fnisshysterisk: "Jag svimmade".
Såg 1,5 timmar av 2 i alla fall och gillade filmen fram till den där scenen. Om Trier lyckades knyta i hop säcken eller ej kan jag inte riktigt säga något om...tusentals kvinnor vandrade uppför en kulle genom skogen... jag har mina tvivel. Men jag såg vem som överlevde.
Såg 1,5 timmar av 2 i alla fall och gillade filmen fram till den där scenen. Om Trier lyckades knyta i hop säcken eller ej kan jag inte riktigt säga något om...tusentals kvinnor vandrade uppför en kulle genom skogen... jag har mina tvivel. Men jag såg vem som överlevde.
Carl Johan Malmberg ger den en femma i Svd, här kan man även se en trailer.
Kerstin Gezelius ger den en fyra i DN.
Andra bloggar om Lars von Trier, Antichrist
2 kommentarer:
Ibland önskar jag att man oftare påverkades fysiskt på bio, även om svimma kanske inte stod högst på min önskelista.
Trevlig recension i övrigt, det kan mycket väl vara det här som behövdes i knuff-väg för att jag ska gå iväg och se den.
Men är det bara jag som reagerar över att svenska kultur-recensions-eliten med de stora dagstidningarna i spetsen med stora ord hyllar von Triers "nya mästerverk" samtidigt som övriga Europa reagerar med viss bestörtning?
Kan vi inte erkänna att en stor person ibland gör dåliga saker? Är det typiskt svenskt?
Tappar de inte lite trovärdighet efter ett tag?
Vadå, svimmmade du på riktigt?
Jag svimmade under Million Dollar baby under boxningsscenen. Jäkligt obehagligt.
Skicka en kommentar