Dagens intyg

Under eken

Min brorsa

Dagens lapp

Skog och Pleijel

'En dikt är en gest vars hela strävan är att ge utrymme åt det som inte kan sägas. Peka på det. Visa det.' sid 39, Vindspejare

Hej då Arbete, nu blir det sill

Sturkö camping

Bonad, böcker

Tröjan, himlen

Bruno Schulz

Brunnen, honan

Ännu en kväll

Öl, potatis, tidning

Kväll

Kväll

Snart framme

Framme snart?

Framme snart?

Glad Midsommar

I morgon bär det av söderut, till Sturkö närmare bestämt. Klänningen mammas, benen mina.

Svimmade av Antichrist

Jag satt på Saga i mitten på 3 raden, ingen framför, totalt kanske 10 personer i publiken. Filmen är ett erotiskt kammarspel första timmen, förtätad som "Scener ur ett äktenskap" plus förlust plus ångande erotik. Jag identifierade mig med Charlotte Gainsbourg. Tyckte att Willelm Dafoe var en riktig översittartyp (och eftersom jag visste att han skulle få stryk senare i filmen tänkte jag: "snart ska du få mr know it all, snart ska du få")

Den roll von Trier tillger naturen känner jag igen från Peter Greenaways Zoo från 1985, naturen som en förruttnelseprocess vi lever i och tror oss dyrka.

Jag började må illa när X torterade Y med metallgrejen i benet men jag lyckades se hela "rävgryte-scenen". Men under närbilderna i "sax-scenen" tappade jag medvetandet.

Jag svimmade alltså, var borta ett par minuter, kvicknade till liv, insåg att jag var hjälplös och helt kallsvettig, det rann om mig. Första instinkten var att fly men jag kunde inte röra mig.

Sen satt jag och knep i hop ögon och öron för att slippa ta in fler intryck, det hade varit fysiskt omöjligt. Jag lyckades få i gång analysapparaten så pass att jag klarade av att se slutscenen, mellan fingrarna förstås.

Vad var detta? Ren självbevarelsedrift om ni frågar mig. Hjärnan räddade mig! Jag var nära att svimma när jag såg Reservoir dogs 1992; även då under tortyrscenen, den med örat.

Men vad ska jag säga om den här filmen? Är jag imponerad av att von Trier lyckades påverka mig på detta påtagligt fysiska sätt? Jag undviker splatterfilmer, så jag vet inte om von Trier lyckades bättre än någon annan regissör i den genren. Ringde syrran från ett soligt Kungsgatan efteråt och var fnisshysterisk: "Jag svimmade".

Såg 1,5 timmar av 2 i alla fall och gillade filmen fram till den där scenen. Om Trier lyckades knyta i hop säcken eller ej kan jag inte riktigt säga något om...tusentals kvinnor vandrade uppför en kulle genom skogen... jag har mina tvivel. Men jag såg vem som överlevde.

Carl Johan Malmberg ger den en femma i Svd, här kan man även se en trailer.

Kerstin Gezelius ger den en fyra i DN.

Andra bloggar om Lars von Trier, Antichrist

Mums!

Mot Slussen

Mina märken

behöver en ny jacka. Kom, vi drar till Kungens Kurva...

Quel horreur!

Texten Maria Schottenis skrev om filosofen och litteraturprofessorn Hélène Cixous som en gång rasade för att Schottenius bänkkamrat uttryckte identifikation med geniet har jag gått och tänkt på hela veckan, ja, i princip varje dag:

Plötsligt ramlade poletten ner för mig. Jag förstod i det ögonblicket vad jag under mina år i Frankrike inte hade begripit. I Sverige, i den självklarhet och den kontext jag själv levde var ett tecken på god konst och litteratur en känsla av delaktighet.

Längst in och djupast ner delar vi alla livsvillkoren, längst in finns det en jämlikhet, en existentiell gemenskap och när det kommer till kritan sitter vi alla i samma båt. Men här i denna franska kontext var det precis tvärtom.

Här gällde utvaldhet som ett avgörande tecken på konsten och konstnären. Intellektuell utvaldhet, estetisk utvaldhet. Den sköna tanken, den sanna tanken, den gudomliga tanken. Tala om ensam. Här är det konstnären och Gud. Högt, högt ovanför oss andra.
Så tydligt blev det att min konstsyn, säkert grundad under decennier av arbetarrörelse och demokrati, ville säga att god konst förenar människor, den talar om våra gemensamma livsvillkor. Hennes konstsyn sa precis tvärtom. Den skiljer elit från massa, konstnären från folket.
Hela texten finns här: Inuti

Hooked

Ikea på Liljevalchs

Djupna

Dricker kallt kaffe ur glas och letar i Peters bokhögar efter Carl Johan Malmbergs nya bok M som jag vill läsa särskilt efter Gabriella Håkanssons recension idag:

---faktum är att jag inte kan sluta förundras över hur begåvade män – och särskilt de Bloomska, de som älskar att tala om bildningsideal och lärdomsgiganter – skriver spaltmeter om humanism, men ändå aldrig lyckas omsätta denna lära i praktiken.

Men det handlar framförallt om generositet. Det handlar om att djupna som människa. Malmberg var min lärare i film. Han öppnade dörrar åt mig.

Återvändsgränd

Djur

Talet till pappa

Större hjul än människans

Efter att ha funnits på jordklotet i mer än 360 miljoner år tror forskarna att groddjuren kommer försvinna. Svampen Batrachochytrium dendrobatidis har spridits över världen från Sydafrika med den afrikanska klogrodan och grodorna dör en masse. Ja, jag vet att det var förra året som var grodorna år. Men inte förrän i helgen läste jag en text som inte enbart pratar om klimat och miljöförstöring. Det finns större hjul än människans. Fem stora massutrotningar har drabbat jorden de senaste 500 miljoner åren. Eller drabbat och drabbat. Att arter dör är en nödvändighet för evolutionen. Such is the economy of nature, som Thomas Jefferson sa. Det lär ha funnits upp till 5o miljarder arter. 99 procent är försvunna. Kanske lever vi mitt i den sjätte. Bye frog!

Sverigebilden 2009

Seminarium på Svenska Institutet om varumärket Sverige.

Damen i rött heter Anna Ekström och är Sacos energiska ordförande, Helena Stålnert, SSAB (fast jag förknippar henne fortfarande med SVT) Svenska Institutets Olle Wästberg (som har intressanta tics när han tänker) och den jovialiske Peter Egardt från Stockholms handelskammare.
Barbro Hedvall, DN var moderator.
Vad fick vi då lära oss?

Att Sverige är det minst korrumperade landet i världen.

Att Sverige halkat ned i den internationella varumärkesligan. 

Att England inte gillar oss så mycket som de borde eftersom de är geografiskt nära.

Att Egyptens Sverigebild försvagats.

Att Sverigebilden är omodern: folk drar fortfarande till med Abba och Björn Borg när de ska nämna kändisar.

Att IKEA betyder mycket för Sveriges varumärke

Att H&M inte alls drar på att de är just "svenska".

Att folk med ambitioner hellre flyttar till Kanada.
Sverige ses som "asylsökarnas land".
Resultaten kommer från National Brands Index

Det kommer nog mer om detta i major media i morgon för alla var där.

Jag reflekterade över att det rådde kamratlig konsensus i panelen och att Olle Wästberg använde sig av ordet "chauvinism"i stället för "nationalism" när han fick frågor om just detta. 

(Finns det inte en problematik kring att hylla det svenska? Varför är det införstått av godo att ett företag eller en popgrupp vill framstå som svenskt?)

Jag har själv haft vissa ambitioner att förändra Sverigebilden med filmen Swedish Association of Mediocrity men den verkar inte haft någon påverkan än så länge...

Andra bloggar om Svenska Institutet, Sverigebilden 2009, Varumärket Sverige