Lussebröden

Psykopati

Jag läser om psykopater i New Yorker.
Eskimåerna kallar dem kunlangeta och puttar dem i plurret när ingen ser.

Minns ett psykopattest som var populärt att maila runt till vänner och bekanta för ett par år sedan:

Det var en gång en kvinna. När hon var på sin mors begravning mötte hon en man som hon inte kände. Hon tyckte att den här mannen var helt underbar. En drömprins. Hon blev kär men frågade aldrig efter hans telefonnummer och kunde därför inte hitta honom.
Några dagar senare dödade kvinnan sin egen syster.

Vad var hennes motiv?

Om man svarar SNABBT och RÄTT på denna fråga är man en psykopat. (Se kommentar för svar)

Sedan står det i texten att psykopater är bra på att härma känslor och det vet jag vad det är...och jag börjar faktiskt känna mig som en psykopat så jag lägger texten åt sidan en stund och börjar i stället tänka på att det finns hur många exempel som helst på att kvinnor med bebisröster alltid når framgång.

Men det blir en annan bloggtext...

Lotta Lagercrantz, Konstakademin

Snart julfest

Självporträtt med klocka

Jan Liljeqvist på Konstakademin

Frågor men inga svar

Varför mailar inte syrran, varför är det 20 minuter kvar till lunch, var är ingemar, var ska vi äta? varför mailar inte Abbe, varför svarar inte BL, varför svarar inte LN, vem ska jag intervjua i nästa nummer? varför blev jag inte lika snygg i håret som i New York, hur ska mp3-filerna låta på dansgolvet nästa torsdag, vad ska Maria och jag hitta på i kväll...?

Cigaretten

Olles version...men här hittar vi en cigarett som en kille slängt...

Mognadsprocessen

Förr och nu. Samma mamma, samma park, samma gungor. Självporträtt 1998 och 2008.

Ljusare i dag

Riddarfjärden

Olfaktion

I Vårbergs Centrum letade jag tyg.
Köpte nästan ett dockskåp för 50 kronor.
Tunnelbana mot stan igen.

Hittade en sittplats bredvid tre män.

Tog upp Elfriede Jelinek.
Så kom lukten.

Jag har känt den förr:
I studentkorridoren på Lappkärrsberget i Frescati.
I rummen på bostadshotellet i Nybohov, Liljeholmen.
I salarna i hovrätten.

Lukten av ensam man långt borta hemifrån.

Den är söt och stickig och samtidigt sur.
En gång i tiden gick jag på date med en man som luktade så.
Det blev bara en gång.
Jag kunde inte hantera en så stor ensamhet.


Olfaktion har jag skrivit dikt om tidigare, i SHBT.

Dammsuga diktsamlingar

Rikard Palm

Jag brukar vara restriktiv med att delta i grupper men "Rädda Rikard Palm"-gruppen känns helt rätt. Särskilt efter att ha sett dessa snuttar. (2700 personer har gått med sedan i går)

Sött, surt, starkt

Så där ja, chefen bloggar igen. Hon  kör samma tema som vanligt, dvs att jag är sträng, att jag piskar bloggarna på redaktionen osv, men det funkar tycker jag. När M kommer hem (typ nu och då slutar jag blogga) tänker jag be om en drink med ingefärsvodka (citronvodka som dragit ett par veckor med färsk ingefära i), limoncello (som vi fick i present av K för en massa år sedan och aldrig använt) och pressad citron. Receptet är från Gondolen. Drinken är toppen. Det sura möter det starka möter det söta. Nu hörs det nycklar i dörren. Ajöss.

Millenium

spelas in här

Frukost med Bonnier Fakta

En lycklig plats

Min dikt "Hennes mun var en lycklig plats" om att nuet är evighetens lillasyster används på prästseminarier. Jag blev väldigt glad över detta.
Att den används!
Gud tror jag dessvärre inte på, men evigheten gillar jag.
Och nuet.

Nytt glitter

Jag gör allt för att slippa skriva. Går och sminkar mig. Deadline om en timme...

Första snön

Vi sitter kvar i bilen i Stockholms Chinatown dvs Olof Palme-kvarteren. M jagar ingredienter till en sås som Lisa F-W lärt honom.

Yes sir!

"Detta är rena poesin"


Läs även andra bloggar om Fallout 3, spel, poesi

Mattans baksida

Vi har ju mattans framsida, kunde folk säga till Kolb. De tänkte på Prousts roman.  Varför skall vi titta på baksidan? Kolb visste. På baksidan syns färgerna, garnet och knutarna tydligare. Sara Danius om Proust Brev i Urval.

Senapen och den fria viljan

En bra text om våra skenbara valmöjligheter skrev Kajsa Ekis Ekman i DN i helgen. Tankegångarna ger mig anledning att läsa om den gamla artikeln om ketchup, senap och smakteknologi som förändrade mitt sätt att se på journalistik och som jag bloggat om av det ena eller det andra skälet. 

Skenbara valmöjligheter, ja. Visst är det så vi föräldrar jobbar: mina barn får sällan bestämma vad de vill äta till middag- däremot får de ofta välja mellan svart eller röd mössa, Snövit eller E.T, korv eller köttbullar. Då blir de nöjda. Som om de tagit ett viktigt beslut, besitter en fri vilja.
Vad gäller demokratin överlåter jag gärna frågan till någon med mer tid och kompetens. Finns det något alternativ till den politiska pragmatism som både socialdemokraterna och moderaterna bedriver? Inte vet jag.
Ekman refererade för övrig till boken Nudge som jag nu genast! Bums! vill läsa.

Those were the days

Han hade en liten fotoaffär på Söder i kvarteren jag bodde från 1984 och framåt. Där kunde man köpa hemrullad sv/vit film billigt (400 ASA). Han hade ETC-cred och förmodligen Christer Strömholm bilder i fönstret. Jag tyckte att han var rätt tjusig även om han var minst ett decennium äldre än jag och rätt så överlägsen. 

För ett par år sedan var jag i krokarna med digitalkamera-tankar och tänkte att han kunde vara en bra person att fråga om råd. När jag kom in började han dissa hela digitalkamerehysterin men visade sedan EN kamera som han sa att man skulle satsa på. Jag minns inte exakt vad, men den var dyr och jag hade några tekniska invändningar. Då  blev han fly förbannad och bad mig lämna butiken vilket jag gladeligen gjorde. 

"Har du verkligen råd att vara så här otrevlig gubbe, minns jag att jag tänkte". 

Sedan dess har jag förstås inte varit där. 

Jag vet inte om han bommat igen. 

Och vem vet, han kanske har råd att vara otrevlig. 

För oss andra är flexibilitet viktigt. 

Särskilt i föränderliga tider. 

Det finns en pjäs som handlar om en hyllad europeisk manusförfattare som flyttar till New York och går under. Hans fru överlever dock. Eftersom hon är förändringsbenägen.

PS ETC var en svensk tidskrift grundad 1978 som utmärkte sig med radikala ståndpunkter och ofta okonventionell layout. Tidskriften startades av bland andra Johan Ehrenberg. DS

Bloggtexten kontra artikeln

På torsdag talar jag på temat "varför jag bloggar" på Garbo Reportage på Söder, alla får komma (tror jag) men maila ana (snabela)udovic.se för säkerhets skull. Redan i dag kom jag på några fördelar med bloggtexten framför tidningstexten: 

Den får vara hur lång eller kort den vill och är inte styrd av tidningens behov av ett visst antal tecken. Den kan börja med ett tema och sluta med ett helt annat. Tex börja med demokrati och sluta med en korvgryta eller börja med Nietzsche och sluta med att det stormar in barn.

Den blir ofta bäst när man inte har en plan utan bara börjar skriva....
Nu måste jag febrig och dan släpa mig tillbaka till sängen och läsa fantastiska Bära Bud av Håkan Bravinger.  Även Mordet i Amsterdam av Ian Buruma tokrekommenderas.

Jenny Morelli RIP

Tack Ana för stickrecept, nu blir jag fin till bröllopet i eftermiddag. (15 stickor, 1, 5 meter lång, ca 24 maskor bred...)

X-XX

Jag var vildare.

Men du hade en skarpare kniv.

Du fick ut slurpet ur mitt tänkande.

Jag kan sakna dig för det.

Nu skrapar jag själv.

Beas nya klocka

Blingbling från Egypten.

Apan heter Gogo

Bor i Aspudden

Börje Salming i Metro

Väl rutet, Kullenberg

Läste nyligen Anette Kullenbergs arga artikel i Aftonbladet om den svenska mediebevakningen av USA-valet och instämmer i allt. Journalister går i flock och flyger glatt över till USA för att intervjua varandra och festa.  Har ej hittat hennes text på nätet än men fann denna gamla bloggtext där hon i sin tur prisar Leif Schulman, tv-krönikör på Se&Hör.  

Enligt min källa har många av de svenska tevereportrarna tillbringat tiden i USA med att sitta på sina hotellrum och glo på CNN. En stor redaktion på SVT hade 2 nattanställda när det det var val härhemma och 5 nattanställda under det AMERIKANSKA valet. 

Vad heter Tysklands förbundskansler? 

När är det val där? 

Vet någon hur tysk demokrati påverkar svensk?

Eller norsk, dansk?

eller EU, gubevars.

Eller varför inte låta någon reporter skriva om hur rika grundarna av Kunskapsskolan lyckats bli på den svenska (skol)modellen?

Gissa mitt ursprung

Det här är resterna av de grönsilvriga American Apparel-latexbyxorna inköpta för 350 kronor. Tvättade i 40 grader och sedan torktumlade.