Drömde att jag var i mitt barndomshus. Det var morgon. Min syrra hade tjejkompisar hemma, Annie bland annat. Och min kompis Paula var där.
Alla åt frukost. Hela köket fullt. Jag såg att Annie strök Paula på
kinden. Så började det åska. Och det åskade som om all rymdens
elektricitet cirklade runt huset. Jag satt på golvet och höll i min
pappa som inte var större än en baby. Jag var rädd, väldigt rädd.
Flyttade in under köksbänken – där hundarna brukar vila- fortfarande med pappa i famnen. Det slutade aldrig åska. Jag förstod att tusentals människor dog i den här övernaturliga stormen i denna sekund. Alla på E4an. Var var min man?
Sedan dog stormen slut. Jag tog bilen med min lille far till ett äldreboende som liknade en rymdstation och låg i Hägernäs. Jag bar in honom i famnen, skulle lämna honom där. Sen vaknade jag. M sa att det hade åskat på riktigt.
2 kommentarer:
Jag drömmer också sådanna där vilda drömmar. Fan begriper vad man får allt ifrån men ibland är det logiskt som din dröm delvis var.
Isapisa
Det var länge sedan jag drömde ;-(
Kanske lever jag i ett fattigt liv, vad-vet-jag-egentligen!
Äntligen har jag tagit Kroatien boken till jobbet, ska överlämna den till M imoron!
/Abukar
Skicka en kommentar