"Kaller var deras skog". Jag läser Kerstin Ekmans essäbok om skogen och trivs mycket bra i hennes sällskap. Bland lindar, ekar, pors och döda män. Vart tog Birgitta Trotzigs författarskap vägen förresten? Längtar lite efter henne. Den dyiga.
Farmor sitter på terassen blåser ballonger med Olle. Farfar och Martin är ute och går.
I går lyssnade jag på 3 kvinnliga sopraner som intog hela Kulturhusets tak med sina röster. Plötsligt förstod jag storheten hos en skolad röst. En enda kvinnlig röst äger hela rummet. Inte illa. Girl Power. Wagner! Dvorak!
Nu kommer alla.
ps Tanke om att vi ätit upp världen. Att civiliseras är att äta. Internalisera. Skogen är inuti. Faran. Döden. Sedan Freud är det så. Men tänk att få vränga sig själv ut och in. ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar