Robyn Moderna

Foto: Mathimlen

Robyn var duktig som fasen och konserten satt som en smäck, herren i grönt längst ned till höger är Kjartan Slettemark som var uppe och stuffade en låt. Framför scenen trängdes fansen. Poeten Bob Hansson bland andra såg salig ut. Till vänster om mig och Mathimlen diggade Malou von Sivers (hon är kortare än jag! Lucy i Dallas!) Jag gillar Robyns röst, dojjor och blonda hår. Man kanske skulle superblondera sig igen... Festen var stor och som vi tyckte lite stissig och stirrig. Lokalerna är inte riktigt till för att folk ska mötas och umgås. Vi såg en massa folk vi kände och halvkände och sa hej och vinkade lite. Hamnade ute på balkongen och Mathimlen hittade en maskot åt oss: Tommy i Valdemarsvik, en brunbränd herre med kritvit skjorta uppknäppt till naveln (guldkedja?) och kompis med nämnda Slettemark. Han hängde på. Så småningom gick det att dansa inne i restaurangen. När jag cyklade hem tänkte jag på att fiktionen (om oss själva, berättelsen) har ersatt religionen i vår sekulära tid. Och att fiktionen är bräcklig. De som ramlar ut ur den får ta medicin.

Andra bloggar om robyn