I bland tar jag upp en pinne till min hund Eddie. Eddie hoppar och skuttar och vill ha just den, inte någon annan. Så kastar jag pinnen, han springer efter, plockar upp, kommer med den, tuggar på den, njuter av att äga den.
Tar jag då upp en ny pinne släpper han raskt den gamla, det är den nya pinnen han vill åt nu, den andra glöms bort. Och när han själv ska nosa på marken efter pinnar vet han inte vilken han ska välja, liksom oförmögen att välja vilken pinne som man bör begära. Jag måste ladda pinnar med värde åt honom.
När jag gick in på möbelaffären Brandstationen på Hornsgatan igår såg jag ett bord i bambu och glas, jag tror att mina föräldrar hade något liknande, i alla fall förknippar jag det med typ bastumiljö på 70-talet. Men det var redan sålt. Sedan blev jag helt besatt av att hitta ett sådant bord på nätet. Sniffade och klickade runt, ville äga. Brandstationen hade laddat pinnen.
Tar jag då upp en ny pinne släpper han raskt den gamla, det är den nya pinnen han vill åt nu, den andra glöms bort. Och när han själv ska nosa på marken efter pinnar vet han inte vilken han ska välja, liksom oförmögen att välja vilken pinne som man bör begära. Jag måste ladda pinnar med värde åt honom.
När jag gick in på möbelaffären Brandstationen på Hornsgatan igår såg jag ett bord i bambu och glas, jag tror att mina föräldrar hade något liknande, i alla fall förknippar jag det med typ bastumiljö på 70-talet. Men det var redan sålt. Sedan blev jag helt besatt av att hitta ett sådant bord på nätet. Sniffade och klickade runt, ville äga. Brandstationen hade laddat pinnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar