Fem stjärnor av Jeanette Gentele i SVD som kallar serien ”Torka aldrig tårar utan handskar” "djupt gripande". I DN heter det att Jonas Gardell bär vittnesbörd. Mina facebookvänner uppdaterar hulkande från tevesofforna. Jag såg tredje avsnittet i går och undrar vad ni alla har sett.
Innan jag börjar negga kan jag ge Stefan Sauk cred för gestaltningen av pappan. Bra gjort.
Skådisarna Adam Pålsson (Rasmus) och Adam Lundgren (Benjamin) verkar varken veta vilka de är eller har ett manus att hålla sig till. De får vänslas mest. Är de av kött och blod och bär sina egna berättelser eller klippdockor som ska gestalta en idé om unga martyrer?
Redan i första scenen anade jag oråd när jag såg Rasmus förfärligt översminkade sår. (Linda Blair?)
Och Paul, bögen som spelas av Simon J Berger, vars roll är att hålla ihop det unga böggänget. Vad ska jag säga? Jag har känt många Paul. Alla dessa har framförallt- och detta är viktigare än röda tånaglar eller långa örhängen- haft ett varmt hjärta och omfamnat människor. Det är så de skapar en gemenskap runt sig. De har inte varit cyniska och kyliga som Berger får denna karaktär att framstå.
Jaha, där sitter kompisgänget och firar jul igen. Paul i mitten säger lite vassa kvickheter. De andra bara reagerar på hans repliker, fnissar ansträngt för så kul är det inte. Snart ska alla dö. Varför ska jag tro på denna gemenskap? Jag tittar på ett rätt kasst martyrspel. En dyr pekoral.
PS Ja, Ingrid det var roligt att de spelade in på din gård DS
Innan jag börjar negga kan jag ge Stefan Sauk cred för gestaltningen av pappan. Bra gjort.
Skådisarna Adam Pålsson (Rasmus) och Adam Lundgren (Benjamin) verkar varken veta vilka de är eller har ett manus att hålla sig till. De får vänslas mest. Är de av kött och blod och bär sina egna berättelser eller klippdockor som ska gestalta en idé om unga martyrer?
Redan i första scenen anade jag oråd när jag såg Rasmus förfärligt översminkade sår. (Linda Blair?)
Och Paul, bögen som spelas av Simon J Berger, vars roll är att hålla ihop det unga böggänget. Vad ska jag säga? Jag har känt många Paul. Alla dessa har framförallt- och detta är viktigare än röda tånaglar eller långa örhängen- haft ett varmt hjärta och omfamnat människor. Det är så de skapar en gemenskap runt sig. De har inte varit cyniska och kyliga som Berger får denna karaktär att framstå.
Jaha, där sitter kompisgänget och firar jul igen. Paul i mitten säger lite vassa kvickheter. De andra bara reagerar på hans repliker, fnissar ansträngt för så kul är det inte. Snart ska alla dö. Varför ska jag tro på denna gemenskap? Jag tittar på ett rätt kasst martyrspel. En dyr pekoral.
PS Ja, Ingrid det var roligt att de spelade in på din gård DS
2 kommentarer:
Misstänkte att det var så illa. Har inte ens vågat titta. Men kanske provar. Kanske ser jag det alla andra ser. Berättar för dig isf. :-)
EN ärlig recension.
OM det hade handlat om ett gäng tanter i Örnsköldsvik som bara var lite lagom sjuka, och inte väckte SÅ mkt medlidande, skulle rullen kallats peko, tror jag. Långt lidande är tråkigt, kort och dramatiskt, genast bättre.
Det är också alltför lätt att härma en Paul-bög. Så lätt att det blir svårt.
Skicka en kommentar