Den förlösta ickestjärnans tankar i tevesoffan

Såg den stackars Peter Jöback irra runt i Paris på teve i går och kraxade till Martin som satt bredvid att "jag minsann, har precis det han aldrig lyckas komma åt, minus då rösten förstås, utseendet och framgången". Martin log.

Men konstigt att han kommit så långt ändå, det räcker verkligen inte med en bra röst, den gör dig inte till konstnär. Så oförlöst, är det inte därför man super förresten? För att komma till botten med sig själv? Han kanske inte hann supa klart...får se hur det går i nästa program. Han skulle visst bli piskad av en svart Berlinbo.