Problemet är den fiktiva tudelningen Babba/Lillemor. Berättaren leker med oss och påstår att det är Babba som skriver. (För er som undrar är Babba det kvinnliga fula, tjocka geniet som EGENTLIGEN bär upp den karriärssugna, koketta, salongsfähiga författarinnan Lillemors Trojs hela författarskap.) Men när jag slår i hop sidorna tror jag inte den påhittade Babba skulle skriva så här. Det här är alltigenom Lillemors text. Den kreativa kvinnliga demon som Ekman målar upp skildras föraktfullt och med ett pilsnerfilms-språk. "Morsan" och "farsan", fula kläder och hon har sex med storbukade karlar i ruffliga miljöer. Men Babba omfamnas inte, ses inte inifrån sig själv. Gestalterna lyfter därför aldrig och blir verkliga romanfigurer (som Jens Liljestrand tex anser) utan jag fortsätter boken igenom att se dem som konstruerade och smarta tankemodeller. Och om texten ska vara en känga mot självbelåtna gubbar som Per Svensson anser, så känns sparken tämligen lam. Lillemor Trojs dyra pumps är för trubbiga. Jag tar som ni märker helt och hållet den stackars missförstådda Babbas parti MOT Kerstin Ekman. Nu måste jag ta mig till Frihamnen.
tisdag 31 januari 2012
Babba skriver bättre än så här
Till skillnad från en samfällig kritikerkår Jens Liljestrand här, Per Svensson här, Elisabet Hjort här anser jag inte att Kerstin Ekmans "Grand Final i skojarbranschen" är lysande även om den bitvis är vass, underhållande och rolig. Här tänker jag inte tala om dess litterära förtjänster, det har gjorts tillräckligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kul att nån tycker som jag - det känns som om Kerstin Ekman skulle vilja ta fram en riktig Babba men inte kan det. Det är för frampressat och lite von oben. Gillar inte namnet Babba heller. Fast en del i romanen är bra.
Som sagt, romanens förtjänster har det talats om tillräckligt på andra ställen- Ja, stackaren borde åtminstone fått heta Barbro: Babba är oformligt, som Barbapappa eller Babben (?)
Jag kan inte sluta tänka på att romanen egentligen berättar att denna Barbro har lämnat Lillemor. För sådan här ytlig gestalning blir det när Lillemor skriver själv och förringar sin inre daemon.
Per Svensson nämnde ”Svindlaren Felix Krulls bekännelser” och den har jag inte läst/ vill gärna läsa-
Jag associerade mest till Apollo och Dionysos men kräver mer av en dionysisk gestalt än att den ska vara "ful" boken igenom. Vad är "ful" exakt? Kan inte Ekman beskriva hennes fulhet? Att Babba är någon den bildade övre medelklassen måste ta avstånd från- så mkt förstår jag. Men varför inte skaffa sig en farligare och mer monstruös kreatör än detta i sådana fall?
Och sedan undrar jag en sak till: Hur ser Babbas Babba ut? Den skulle jag vilja läsa om.
Håller helt med om kritiken. Tyckte inte alls om historien; texten lider dessutom av adjektivsjuka, så jag tycker inte ens om den omständliga stilen men det är ju en smaksak...
Allvarligare är att berättelsen är föraktfull - inte bara mot arbetarklassen utan mot mänskliga svagheter i allmänhet. Det är mycket intressantare att läsa en text som ger en förståelse för människor utan att behandla dem nedlåtande. Det här känns bara obehagligt.
Skicka en kommentar