Träffade på en sjuttioplussare häromveckan som ingående ville prata om sin könsdrift. Samtalet över kaffekoppen och ostmackan blev strax väldigt absurt, jag var en lyssnande, en god samarit, en hemtjänstpersonal. Jag vet inte hur jag ska porträttera honom utan att lämna ut honom men sammanfattningsvis var han livrädd att ha tappat sin sexuella attraktionskraft och att aldrig mer få ligga, eventuellt bar han även på någon form av ålderstourette och latent homosexualitet- annars vet jag inte hur jag ska förklara de homoerotiska anspelningarna och hans ordval; "orgasm" kom direkt och "fitta" hoppade ur munnen efter 10 minuter. Femtonåriga flickors bröst och unga pojkars vackra kön diskuterades senare ingående. Det var en oerhört märklig upplevelse att vara så osynlig, dvs lyssna på någon som inte ser en och inte förstår hur det han säger tas emot. Det är som att man inte finns, man förvandlas till en tom projektionsduk. Det enda som existerar i rummet är det manliga subjektets behov av att en liten, liten stund till få känna sexuell energi. Att hans erotiska känslor hade med dödsskräck att göra- så mycket förstår jag- men Jösses! Vet inte hur jag ska hantera detta.Tur att jag har en blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar