Kulturkritik från 2001

Varje existerande kultur, hur medioker den än är, har ett behov av att skapa symboliska bilder av den nakna kvinnan och ursäkter att betrakta dessa. I själva verket är det själva ursäkterna som är kultur. Med detta i åtanke har jag under sommaren bläddrat i tidningen Cafés specialnummer Svenska Kvinnor 1990 till 2001 och hittat inte mindre än olika sex ursäkter eller kategorier. Det är inte illa med tanke på vilken liten kultur vi har i det här landet.

Kategori 1. ”Jag Borde egentligen inte ha ställt upp”. Här hamnar de flesta kvinnor fast av tre olika anledningar:

1a)
”Okej jag ställer upp men jag ska knyta ihop kroppen så att jag inte visar vare sig bröst eller sköte för det här är egentligen inte min grej och jag vet inte riktigt vad det kommer få för konsekvenser för min seriösa yrkeskarriär.” (Petra Nordlund)

1b)
”Okej jag ställer upp men ingenting på bilden får ha någonting med sex att göra och absolut inte naken för det är helt enkelt inte jag”. (Carola, Kristin Kaspersen,Ulrika Nilsson, Tuva Novotny, Neneh Cherry, Robin och Helena av Sandeberg)

1c)
”Hoppsan, jag ställde visst upp på något som jag inte förrän nu inser är så obehagligt och fotografen blir nog tvungen att trycka in mig i ett hörn där jag kan skyla mig som ett skamset djur när han knäpper.”(Anna Järphammar Sofia Eriksson)

2. "Jag vet vad jag gör för jag har varit med ett tag".
Dessa damer besitter en stark egen sexualitet. Inte vem som helst gör sig besvär att lägra dem. Kan nog skrämma bort ett gäng män. Lena Ohlin exempelvis har vridit till trosan mellan skinkorna och har en mogen kvinnas befallande blick där hon ligger och väntar på sängen.
(Lena Ohlin, Annelie Rydé, Regina Lund och Camilla Hernemark.)

3. "Nyp mig rumpan- kategorin."
"Jag är i och för sig trettio någonting men känner mig som 13 och har en helt igenom ofarlig inre passiv sexualitet och jag bara väntar på att bli använd av dig, Gubbe. Bortvända, fåniga leenden, mycket korta kjolar, gillestugeporr för de riktigt fega.
(Pernilla Walhgren, Charlotte Nilsson, Lisa Fabre)

4. De frigida snyggingarna som man måste ha rätt bra med pengar om man ska lägra men av bilderna att döma kanske inte får så mycket för hemma i sänghalmen:
(Emma Sjöberg, Vendela Kirsebom, Petra Hultgren.)

5. De mediokra: Rebecca de Ruvo, Saunet Sparrel, Alexandra Pascalidou, de har alla potential men behöver nya fotografer.

Och sist men inte minst: Victoria Silverstedt- tyvärr helt ensam i den sjätte kategorin. (Systrarna Graaf orkar inte riktigt ända fram.) Victoria krälar i jord och suger på en isbit, hon är sleazy och har sex i blicken. Hon är kvinnan som ingenting kräver tillbaka. Hon är inte en verklig person, därför är hon bäst, hon är kvinnan som har gjort karriär på att vara en tomhet. En kommersiell huldra.

(2001)