Pridetemat började i och för sig tråka ut mig redan på nittiotalet men på senare tid har jag tänkt att dess fokus på individens rättigheter och "du bestämmer själv vem du ska älska"-ideologin kan spela en förnyad politisk roll då många ungdomar växer upp utan att själva få bestämma.
Jag såg dock inte några tecken på att dessa frågor har tyngd i rörelsen. Svensk knubbig medelklassungdom dominerar och slagord som "ät inte kött". Självklart var hela den politiska eliten på plats. Scandinavian Leathermen imponerar, stolta föräldrar och pantertanterna i Golden Ladies berör men homosexuella poliser och läkare får mig att gäspa. Jag tror jag har samma syn på sexualitet som på religion, ligg med vem du vill, dyrka vem du vill men keep it private.
Varför nöjer sig Pride med att vara urvattnat och politiskt korrekt? Varför såg vi inte någon slå ett slag för rätten till tecknad barnpornografi till exempel? Varför verkar de inte ens försöka vara radikala?
Förmodligen för att rörelsen för länge sedan kramades ihjäl av etablissemanget. De politiska partierna och Nissan, Statoil och SL och alla andra sponsorer torde vara väldigt nöjda med den urvattnade folkfest som omger deras varumärken.
Förmodligen för att rörelsen för länge sedan kramades ihjäl av etablissemanget. De politiska partierna och Nissan, Statoil och SL och alla andra sponsorer torde vara väldigt nöjda med den urvattnade folkfest som omger deras varumärken.
Bäst: De välkädda transvestitdivorna. De som går ensamma, inte i flock.
Sämst: Den sure och ogine fotografen som INTE tog upp kameran och plåtade när en duktig halvnaken manlig dansare slängde sig på marken framför honom och fullkomligen GAV honom en bild.
1 kommentar:
Ja visst var tåget tunnare i år. Där jag stod fanns ingen publikglädje, hela publiken var tyst. Bara när tanterna och föräldrarna kom blev det lite applåder. Tåget har spelat ut sin roll. Isa
Skicka en kommentar