Olle på Sturkö

En dag i färgnördens liv

Jag for 23 mil österut till Milis utanför Fjugesta som kan allt om äggoljetempera och olika pigment. Sienna, umbra, terra, ockra, grönjord, brända och obrända pigment från Italien, Spanien och Frankrike.

Använd aldrig fransk ockra till att måla trappor, undvik giftiga kadmium och blyfärger, man kan färga marsipan till en prinssesstårta med italiensk grönjord, att linolja och ägg måste gifta sig med pigmentet för att det ska bli bra. Köp aldrig färsk kallpressad linolja om den inte dessutom är raffinerad. Milis visade sitt gamla slamfärgsmålade hus som hon "healat" med äggoljetempera. Slamfärg kan man förövrigt koka själv med rågmjöl. Fast Milis gillar inte slamfärg, det innehåller tungmetaller...

Nästa vecka är det jag som köper lumppapp! Och pigment! En jättedunk med kallpressad raffinerad linolja står redan i bilen.

Fylletomtetanten is back

Det är mycket kallt. Vi är några som står nedanför rulltrapporna, innanför glaset och väntar på tunnelbanan.Hon dyker upp i en tjock beige vinterjacka, byxor och svarta skor på perrongen i Örnsberg. Den röda tomteluvan nerdragen över hjässan. Hon vinglar men försöker dölja detta genom att hela tiden röra sig av och an.
Jag ser direkt att hon väldigt gärna vill fylletomtkärringsnacka men hon håller igen.
I första hand vill hon framstå som värdig och nykter. Det är ju jul.
En sydamerikansk mamma kommer ned för rulltrappan med en femårig flicka, de sätter sig bredvid mig på bänken. När Fylletomten får syn på barnet kan hon inte längre bärga sig. Hon böjer knäna och vinkar, ler åt flickan men det ser mest ut som hon gör konstiga grimaser.
Flickans mamma ler pliktskyldigast tillbaka. Flickan ser förvirrad ut.
Så kommer tåget som går till Norsborg. Fylletomten går ombord och kurar i hop sig på ett ensamt säte. Jag hoppas att hennes goda föresatser räcker hela dagen. Och att hennes byxor är fodrade.

December 2008. Läser gamla anteckningsböcker på semestern och häpnar över saker jag varit med om. Mitt episodiska minne fungerar uppenbarligen inte bra. Fylletomtetanten hade helt fallit bort. Men nu är hon tillbaka.

Hyllning till det trasiga språket

Ett trasigt språk med hål och diskrepanser i bjuder in andra att fylla i. Om du säger si säger jag så. Om jag säger bu och säger du bä. Man börjar dansa. Språket börjar gunga vildare och vildare ovanför våra huvuden. Livet är en lek. Snart ska vi dö. Hej hopp!

Människor med helgjutna språk är så ensamma. De står framför mig och håller monologer. Ordmassor strömmar ur deras munnar. Timmarna går.

Kvinnor på filt med vin

Några medelålders kvinnor ligger på filtar i parken. De solar, dricker alkohol och skvallrar. En av kvinnorna säger plötsligt: "Kvinnor är så jobbiga i grupp, män är mycket lättare att vara med, man får vara den man är".
En annan kvinna håller med: "Ja eller hur, kvinnor går bara igång på likhet, de ska alltid få en att vara så lika dem själva de bara kan, är man inte lik dem så blir de sura."

Kvinnorna tar flera klunkar vin vin, hetsar upp sig mer och mer, röda kinder.

"Tjejer måste skärpa sig!"

"Ja, fy fan!"

"Hur svårt kan det vara att bejaka att folk är olika?"

"Ja, eller hur? Varför är inte alla som oss?"

...hörs det från filtarna i tidiga sommarkvällen.

Paris 1968

Bloggkurs med påföljande salladslunch i trädgården hemma hos Lasse Westman, Tidningen Vi:s senior reporter. Den här affischen kommer från Paris där Lasse befann sig under studentupproret. "Ni som är unga- håll käften" lyder budskapet.
Vi får se hur det går med Lasses bloggeri, här är i alla fall hans plats i cyberspace.

Soffan är mitt djur

Jag såg en gång ett teveprogram om en autistisk kvinna i USA. Hon kunde inte visa ömhet för människor men när hon kände ett behov av närhet växa inuti gick hon in i ett rum där det stod en stor stålmackapär med päls som hon kramade om och vilade på.
Så ungefär är det med soffan.
När jag är ensam hemma vill jag inget hellre än att sova på den trots att den är trång och står i vardagsrummet som är alldeles för ljust.
Det är lite som att sova i ladugården bredvid en stor varm kossa.
Soffan är ett djur.
Kanske älskar den mig också.

Ron Hubbard says:

Erkänner att jag många gånger tänkt något liknande. Tur att jag inte har karisman som krävs...

Skylten pajade, tyvärr.

Han ska till Ryssland och verkar snäll.

Han stod vid Liljeholmsbron och försökte få lift söderut. Danmark hoppades han på. Jag sa till honom att vi inte är så vana vid liftare längre och önskade honom lycka till. Hoppas någon snäll tog upp honom.

Min syrra Gudrun har fått 4 nya jobb

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Dubbelkroki, my ass

Någon gång tidigt under 80-tal passade det min frimodiga, litterära självbild bra att sitta naken framför blivande konstnärer och bli avmålad. Ett par gånger stod jag modell i Täby, på en kursgård där en fransman huserade.

I salen satt ett par av mina konstskoleförberedande vänner och kämpade med att dra de rätta strecken med sina blyertpennor.

Fransmannen var mästaren. Vi gillade fransoser. Beaucoup!

När det gått en stund klev plötsligt läraren upp på podiet där jag satt, slet av alla kläderna och tryckte ned sin seniga gamla franska kropp bakom min. Det hade blivit dags för dubbelkroki tyckte han. Hans ben stack ut på varsin sida om mina. Mina vänner, vars kinder blossade, fick sålunda ännu fler linjer att måla av.

Jag satt blixtstilla.
Mungiporna ned.

Men det var ju Konst.

Ska nu göra efterforskningar om någon skiss (ie bevismaterial) från detta konstnärliga övergrepp finns kvar.