onsdag 5 augusti 2009

Jag vet inte vad för slags blod som rinner i mig.

Jag är en hörselskadad dam med knähund.

Jag är en högljudd turk som ångrar flytten från Istanbul 1972.

Jag är en överviktig svart bartender som nyss blev kallad "cunt".

Jag är en mamma som kör mitt barn till simlektioner i en kyrka.

Jag är en lågstatusadvokat med ett grundmurat faderskomplex.

Jag är en gråhårig italienare som färgar håret brunt: "old school".

Jag är en pojke som överlever branden där hela min familj dör.

Jag är en blond strippa som bjuder främlingar på kokain.

Jag är en bög med ett halsband av hårt smågodis, för Madonnas skull.


Vad är det här för land? Så fritt!

4 kommentarer:

Borgargubben sa...

Du är fan bäst!

Jenny Morelli sa...

Tack Borgargubben!
dikten är ngt inspirerad av frank o hara, en "charming minor poet" som blev överkörd av en beach buggy

Johan sa...

Stenhårt och skitsnyggt. Sedan fattar jag inte slutknorren. Jag tycker den "sänker skeppet"... i begreppets alla bemärkelser.

Dessutom verkar det nervöst att försöka styra uttolkningen sådär. Fan låt det svänga och gnissla!

Dra ett jävla distat ackord... lid genom rundgången... och låt folk själva skapa sig en uppfattning vad fan det betyder!

Det är min åsikt. Ingen bad om den... men här var den i alla fall!

Du rockar stenhårt.

Jenny Morelli sa...

åh, tack för konstruktiv kritik Johan, du kan ha rätt!
tjoho!