Varma och kalla medier

Jag har varit på ett seminarium om sociala medier och hur dessa förändrar journalistiken. Sofia Mirjamsdotter heter årets medierookie. Hon var en entusiastisk föreläsare och jag känner i viss mån igen mig, har sagt liknande saker på redaktionen och försvarat de nya mediernas berättigande. Om kommentarerna som lever ett dolt offentligt liv på vissa bloggar. Mirjamsdotter nämnde alla kommentarer på Aftonbladets fattigblogg och kallade den framtidens journalistik, jag tog upp Lars Vilks-exemplet från i fjol.

Samtidigt när jag sitter så här i publiken och hör alla konton som vi förväntas lägga upp på dessa otaliga sajter upplever jag plötsligt en enorm trötthet. Sociala medier är inget innehåll, minns detta, de är ett beteende. Och om de nu är framtiden: vem ska hinna läsa och skriva och tänka? Vem ska tid vara förunnat? Jag själv är en råtta, kollar mail och twittrar hela tiden, sociala medierna passar beroendepersonligheter som hand i handske. Research, analys, eftertanke? Vem ska skriva 40 000 tecken och om vad, tänk om de social bubblor vi skapar blir en slags pseudo-offentlighet där inga riktiga beslut tas och där den verkliga makten aldrig syns till.

En annan sak jag tänkte på är att de sociala medierna är "varma". Jag blir "kompis" med folk på facebook men gillar ändå tanken på en "kylig" och opersonlig offentlighet. Var ska den upprätthållas om alla medier blir varma? Nu går jag på galamiddag och fortsätter kanske resonemanget i någon bar, i fall jag hittar mina nya kompisar, tv4-tjejerna.

Läs andra bloggar om gräv 09, sociala medier, offentlighet, twitter, facebook, bambuser, journalistik