fredag 7 oktober 2011

Jobbigt kånka på Tranströmer

Drömde att jag skällde ut ordförande för Norska Författarförbundet i natt. Jag skulle nämligen hjälpa Tomas Tranströmer och hans fru Monica och bar poeten på mina axlar till ett hotell där han skulle tas emot eftersom han ska få Nobelpris. Tranströmer hade en lång och böjlig kropp, ungefär som en gummidocka, men hans kropp liknade även Lillebrors i Lars von Triers Riket. Han var inte så tung och i bland böjde han sig ned och pratade med mig. Jag kånkade på.

Slutligen kom vi fram och försökte ta reda på vart vi skulle. Någon pekade mot restaurangen, så det blev att vandra lite upp och ned för olika bergskullar innan vi kom fram till restaurangen som var full av norska och svenska (scout?) ungdomar och ingen tog emot och ingen visste vem jag bar på. Monica gick i förväg och slog sig ned vid ett bord för att äta något. Jag och Tranströmer försökte hitta en plats men det gick inte. Så böjde sig Tranströmer ned och sa "alltså, jag ska ju få Nobelpriset, är det inte lite konstigt att ingen tar emot mig eller vet vem jag är..?"

Jag insåg plötsligt hur upprörande situationen i själva verket var. Vilken nonchalans! Så det blev till att släpa tillbaka Tranströmer till receptionen ett par kilometer bort över berg och dal och stock och sten igen. Där fanns fortfarande ingen ansvarig att tala med, ingen som tog emot och jag blev jättearg. Då dök den nyanlända kortvuxna ordförande för Norska Författarförbundet upp och jag tokskällde på honom efter att först försiktigt ha placerat Tranströmers långa gummiaktiga kropp i en mjuk fåtölj. Vaknade helt utmattad.

2 kommentarer:

Anonymous Johanna Wulff sa...

Vilken otrolig dröm! Mycket knasig men väldigt rolig!

7 oktober 2011 11:41  
Anonymous Anonym sa...

Hahaha. G

7 oktober 2011 15:27  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida