Ladda pinnen

I bland tar jag upp en pinne till min hund Eddie. Eddie hoppar och skuttar och vill ha just den, inte någon annan. Så kastar jag pinnen, han springer efter, plockar upp, kommer med den, tuggar på den, njuter av att äga den.
Tar jag då upp en ny pinne släpper han raskt den gamla, det är den nya pinnen han vill åt nu, den andra glöms bort. Och när han själv ska nosa på marken efter pinnar vet han inte vilken han ska välja, liksom oförmögen att välja vilken pinne som man bör begära. Jag måste ladda pinnar med värde åt honom.
När jag gick in på möbelaffären Brandstationen på Hornsgatan igår såg jag ett bord i bambu och glas, jag tror att mina föräldrar hade något liknande, i alla fall förknippar jag det med typ bastumiljö på 70-talet. Men det var redan sålt. Sedan blev jag helt besatt av att hitta ett sådant bord på nätet. Sniffade och klickade runt, ville äga. Brandstationen hade laddat pinnen.

Cancer- det är vi

 "Lidandets konung: historien om cancer" av Siddhartha Mukherjee handlar om cancerns  och cancerforskningens historia. Jag har slukat den. Särskilt delarna som handlade om celldelning, de har jag läst flera gånger. Föredömligt pedagogiskt skrivet för mig som bara läst biologi högstadiet. Om strömbrytare i cellerna: kinaser som står på hela tiden inuti cancerceller och får cellen att dela sig utan slut.  Forskare kan fortfarande inte redogöra för skillnaden mellan frisk och sjuk celldelning. Det mänskliga genomet har cirka 500 kinaser. De flesta sköter sig som de ska. (Ja, mirakel!)

Cancercellens tillväxt är som en spegelbild av den friska cellen och lånar sin odödlighet från normal fysiologi. Cancer kan sätta i gång på grund av yttre påverkan eller börja av sig själv.  En liten kromosombit byter plötsligt plats, den skulle sitta på plats 22 men sitter plötsligt på plats 9 och mutationen är ett faktum.  Ordet onkologi kommer från grekiska ordet Onkos som betyder last.  Vi bär alla denna inneboende last i vårt genom, redo att aktiveras. Cancern, det är typ vi. C´est nous.

Susan Sontags bok "Sjukdom som metafor" från 1978 ekar genom boken och han beskriver hur föreställningarna om vad cancer är varierar över decennierna. I vår tid är det genteknik och immunterapi som ska lösa cancerns gåta.

Hela krigsterminologin att man ska "kämpa" mot cancer och att det råder ett "krig mot cancer" härstammar från efterkrigstidens USA där skickliga PR-människor deltog i att samla in pengar för forskning.

Under 1800-talet experimenterade kemister med olika molekyler för att hitta billiga sätt att färga tyg. Alla dessa experiment lade grunden för läkemedelsindustrin. Senapsgas är ett tidigt cellgift. Galet intressant!

Susan Sontag fick för övrigt en av sina cancerbehandlingar i en tid där man praktiskt taget bombade patienter till dödens rand med cellgifter. En effekt var att patienterna fick ny cancer av själva cellgiftsbehandlingarna. Inte jättesmart med andra ord. I en annan tid trodde man på radikalkirurgi och tog bort så mycket man kunde från den drabbades kropp.

2600 år före Kr skrev Imhotep i Egypten om olika åkommor och hur man åtgärdar dem. När det kom till utbuktande knölar, svullnader i bröstet  skrev han kort på en av sina papyrusrullar: "Det finns ingen bot." Mellan år 1990 till 2005 sjönk dödligheten i bröstcancer i med 24 procent. Detta tack vare cellgifter, strålning och operationer.

1975 fick 16 av 100 000 amerikanska kvinnor äggstockscancer. 10 var döda efter 5 år. 2016 fick 12 kvinnor av 100 000 samma diagnos. 9 var döda efter 5 år. Inte jättemycket har hänt på det området uppenbarligen. Det är bättre att prata om cancrar i plural än att det ska vara en sjukdom.

"Cancer är en fantastisk möjlighet att pressa ansiktet mot det fönster som står mellan dig och din egen dödlighet" skrev poeten Jason Shinder. Instämmer.