onsdag 2 oktober 2019

De gamla är mirakel!

Den förljugna inre trappan

Förr när jag tittade på äldre människor tänkte jag att det är lite synd om dem eftersom de är närmare slutet än jag. Att "the silent inner and outer crumbling" har pågått längre för dem än för mig. Ja, uppenbarligen bär jag en mental bild av den gamla livstrappan på vilken jag nu tagit ett par raska steg framåt och nedåt.

Men nuförtiden stirrar jag fascinerat på alla gamla och deras vita hår och skrynkliga anleten: Tänk att de lever! Att inget har pajat ännu. Att deras kroppar funkar! Helt otroligt. De är mirakel. Jag vill också bli gammal.

Jag målade trappan inte i Paint som planerat (Gamla Paint ville ha 95 kronor för att få användas! Jösses! Skojar ni?) utan i Photoshop. Fast Paint är ju retrokul...) Här är förlagan.


3 kommentarer:

Susanne Otterberg sa...

Bara en liten reflektion på den där trappan. Om vi pratar ålder...ja,den där trappan går ju upp och ner hela tiden, som en jäkla hiss i ett höghus, verkar det. Man kanske slutar på översta våningen, vem vet?
En gammal dam sa till mig på jobbet en dag "När jag var 87 år blev jag sjuk och gammal på samma dag"...

Jenny Morelli sa...

Susanne! Du har så rätt, trapp-bilden är falsk! Jag håller på att få ett annat sätt att se på liv och död. Jag tror på din bild mer.

Susanne Otterberg sa...

Jamen så är det nog. Man trycker på en våning och hamnar på en annan...bara att förhålla sig alltså.