Funderar på att sluta negga om hur dåliga dikter de utländska poeterna skriver- de är ju trots allt de enda som talar med mig. Åker tåg med en av dem som visar mig en dikt om havet . ”Oh min vattennymf, lyssna till mig, liksom vattnet kysser sanden när tidvattnet höjer sig och sjunker undan” Nej tack. jag går till restaurangvagnen där jag köper öl och pizza. De andra poeterna står långt borta och hänger sig åt varandra. Min mage kurrar högre än vad de flesta av dem läser. Eva Ribbich? Har hon hört talas om magstöd? En annan är utklädd till tjock gubbe. En tredje läser pretentiöst och helt utan energi. Åsa Ericsdotter är bäst so far, hon tar plats med sin förföriska bebis-Lisa Ekdahl-röst.
Bokmässan 2010
2 kommentarer:
Jag tycker att den där dikten verkar rätt bra. Kan man inte få höra fortsättningen?
Det gör du rätt i.
Skicka en kommentar