Big Sad Boy

Dagen i imperfekt: 

Först skrev jag som en tok. Därefter var det möte.
Sedan cyklade jag norrut, strax därpå söderut.
Klockan tolv bjöds jag på sushi på Ringvägen 100 där jag en gång i tiden arbetade med ungdomars (bristande) demokratiintresse och ofta stod och rökte med Gert Fylking, bakom Åhléns. (Han var inte så lättpratad minns jag fast man tror det). 

Strax efter två for jag över gamla Skanstullsbron och twittrade från mobilen. 

Halv tre plåtades jag av en fotograf med silvertand:
"Du är inte så lätt att tas med när du är arg va? sa han.
"Nä, dom säger det", sa jag och log blitt och då knäppte han. Det blev rätt bra tror jag. Jag har de bruna brillorna på för att dra ned blondinbimbofaktorn en smula.
Därefter kramade jag Fredrik Sahlin som kom in genom dörren för att också bli plåtad.

Diskuterade Nordic Light Festival och min gamla favorit Joel Peter Witkin med fotografen.
Härnäst for jag till biblioteket vid Medborgarplatsen och gjorde research om en grej.
Mina ögon föll på boken "Den svarta hunden" av poeten Les Murray:  

Lägg dig ned, gör dig platt och säg till stormen som rasar över dig: du är bara en illusion, du är bara urspårad kroppskemi.

När klockan närmade sig fem styrde jag kosan hemåt, undvek någon jag borde sagt hej till, handlade champinjoner, våtservetter, mjölk, kaffe, godis, hämtade O, lagade mat, snodde godis ur barnens påskägg, åt, bloggade, fick lite skäll för det, vov vov, nu ska jag fortsätta läsa Murray, big sad boy.